Author Archives: annaskoog

Not a fatto anymore ;)

Hej på er!

Så, kolla där jag bloggar två dagar i rad. Inte illa va?

Jag vägde in mig på -2 kg denna veckan. Alltså sammanlagt -27 kg sen jag började i januari. Det känns ju overkligt när jag skriver det rakt upp och ned. 27 kilo.

Så i dag är jag inte FET längre 😉 haha, jag är bara överviktig just nu. Har varit en milstolpe för mig lite halvseriöst för jag bryr mig inte om BMI egentligen. Det är ju ganska oviktig med siffror och kilon det är bara ett verktyg för att rent matematiskt ha koll. Men det viktigaste är ju hur man känner och jag känner mig så glad , fri och sprallig 😉 Precis som min blogg beskriver hur jag vill känna och leva. Det är det som räknas, inte kilon, centimetrar eller siffror. Jag börjar närma mig det mer och mer att leva efter hur det känns. Och det känns underbart.

Dagen har varit fin. Vi har fint höstväder och det är vi sannerligen värda efter en hemsk sommar med massa regn. Vi var tack och lov i Sverige på lovet, tycker synd om det stackarna som varit i Schweiz hela sommaren och bara fått regn. Men nu har vi höst på det bästa sätt man kan tänka sig, 24 grader ute sol och shortsväder. Man kan säkert bada om man försöker men eftersom sjön aldrig blivit riktigt varm så misstänker jag att det inte är några höga temperaturer.
Vi går på sångklass varje torsdagmorgon och det älskar mina barn. Sen äter vi lunch hemma innan vi sticker till gymmet. Jag tränar, barnen leker. De var ensamma på barnpassningen i dag och jag nästan själv i träningslokalerna 😉
I morgon ska jag prova på Zumba. Var på ett annat pass förra fredagen och det såg så kul ut med Zumba så det får det bli i morgon. Måste få in pilates också för det är fantastiskt för både kropp och själ 🙂

Ser fram emot denna helgen! Ska till Luzern med goda vänner på lördag för shopping,lunch och promenader. Ska bli så kul, helt utan barn!
Sen på söndag ska vi ut i naturen. Det är ren balsam för själen att andas bergsluft, njuta av natur och hög luft. Jag älskar det!

Middag ala Anna. En köttbit (eller kyckling, eller halloumiost eller vad man vill ha) broccoli, kryddsmör och bearnaisesås. Det är väldigt enkelt att laga mat på detta viset. 

Apero yum yum style! Jag vet, plommon är hyffsat höga i KH men jag unnar mig lite säsongsbetonade frukter. Det känns helt naturligt med schweiziska plommon på hösten.

En Frappuchino light från Starbucks. Ligger en SB brevid mitt gym, jag har gått förbi där ett par gånger 😉  Jag försöker undvika sötningsmedel i den mån det går men denna kan jag inte motstå. Fast de tycker man är lite knasig när man vill ha fet mjölk och grädde men inget socker 😉 Men de får tycka vad de vill 😉
I morgon är det träning som sagt. Samt ett besök på grannstadens grönsaks och blommarknad. Försöka städa lite och försöka vara ute mycket. Vi får se hur mkt jag lyckas med 😉
kram på er!

Höstens vindar viner!

Hej finaste ni!

Det var länge sedan jag skrev nu, sommaren är intensiv och vi har haft det underbart. Sverige var ljuvligt med sol, bad familj och god mat. Hade sett fram emot att prova LCHF produkter men insåg väl där att mycket av det jag ville prova inte var något att ha. Jag har vant mig vid att äta ren mat lagad från grunden så en smaksatt kvarg sötad med aspartam känns helt fel för mig. Jag påstår inte att jag är helt fri från sötningsmedel men jag vill komma närmare och närmare det målet, att sötman ska vara naturlig från råvarorna och inte tillsättas.

För er som inte vet det, pluggar jag inte längre på konstskolan. Lång historia kort, det kändes inte rätt längre. Tänker inte gå in på detaljer kring det men beslutet känns rätt i hjärteroten. Jag har andra tankar och funderingar kring framtiden men denna hösten fokuseras på lite distansplugg och träning. Och att vara mamma såklart, mitt vikigaste uppdrag.

Att ha gått ner 25 kilo som jag gjort nu är en revolution i mitt liv. Jag kan köpa kläder på vanliga butiker i normala storlekar, kommer i modeller av jackor jag aldrig kunnat drömma om osv. Jag känner mig säkrare och starkare och faktiskt snyggare 😉
Jag har ett gäng kilon kvar och det går ungefär i samma takt som det gjort hittils. Ca 0,5 kg/ vecka. Vissa veckor går jag upp, vissa veckor -2kg. Det är som det är, ingen rim och ranson i varför det är på ett sätt ena veckan och ett annat andra veckan.

Nu tänkte jag skriva lite om träning, min nya passion och drivkraft. Jag tänker på träning och hur jag ska träna hela tiden. Planerar, funderar och tänker ut hur jag ska få in både cardio och styrka. Både pass och stryrketräning på maskinerna. Jag mår bra av träning, känner hur min kropp behöver det. Nästan varje pass avslutar jag med ångbad och så en lång skön dusch. Jag tar tid på mig, känner att jag behöver det. De gånger jag har barnen på barnpassningen gör jag såklart inte allt det där, då är det snabbt och effektivt som gäller men det är max 1 gång /vecka även om barnen kunde bestämma skulle det blir oftare. De älskar sitt “träningsdagis” som de kallar det.
Hur som, kroppen mår bra av rörelse. Jag tränar aldrig så jag blir kräkfärdig men älskar rörelse. Att utmana mig själv och se framsteg, häftigt. Jag som alltid trott att jag inte är en träningsmänniska har precis insett att det är ju det jag är. Vissa hatar att träna men gör det för att man “måste”. Det gör inte jag, jag älskar att träna 😉

Jag efter ett svettigt styrkepass på gymmet. Jag tränar på ett ställe i grannstan Rapperswil som ligger mitt i centrum. Perfekt location och enkelt att nå med både bil och tåg.

Frukost på Hitl. En fantastisk vegorestaurang i Zürich. 
Jag ska blogga mer än i sommar. Jag har så mycket tankar och funderingar i skallen och försöker på samma gång att njuta och leva i nuet. Men jag ska gå lite kurser i nutrion and health denna hösten tex. Och så har jag tagit tag i körkortet igen. Kan jag gå ner i vikt, kan jag ta körtkort så det så 😉
kram på er!

Lång frånvaro på bloggen!

Hej på er!

Det har varit en lång frånvaro från bloggen. Mycket har varit på gång, skolan slutar för mina barn i morgon, vi har haft härligt besök från Sverige och massa att göra helt enkelt.
Jag har massa på gång personligen också men jag skriver mer om det när allt är säkert. Det kommer dock bli förändringar för mig till hösten (igen!!!) men hur osv vet jag inte med säkerhet ännu.

Jag sitter i vår vinterträdgård med vidöppna fönster och lyssnar på musik som dånar. Ja inte från mig men någon annan. Det är en blandning av tysk schlager och “I will survive”, en salig blandning med andra ord.  (nu kom gangam style också….)
Barnen är i skola och på dagis, maken på jobbet. Jag hemma. I går var jag och maken i Zürich nästan hela dagen. Det var ren och skär äktenskapsterapi 😉 Man behöver ensamtid som par, så är det bara. Det behöver inte vara fancy, det behöver inte vara övernattning osv men lite tid tillsammans utan barn. Dessutom pratade vi ingenting om barnen under hela dagen, vi promenerade på ställen vi velat besöka länge. Hittade tillexempel Zürichs bästa kaffeställe i de lite skummare områdena i stan där det åker runt endel läbbiga män om nätterna och letar efter tjejer..
 Men kaffet var magiskt och inredningen ännu finare. Ibland hittar man små guldkorn helt enkelt.
Vi åt lunch på Europas äldsta vegorestaurant där vi även var på matlagningskurs i vintras. Det är som vanligt hur gott som helst och SÅ värt att det blir lite mer kolhydrater än vad som sig bör. Lite magknip får jag alltid efterråt men det är det som sagt värt.
I går vägde jag in på mig en vikt jag inte vägt på mycket länge. Jag har nu passerat ytterligare än magisk gräns och har nu blivit av med 22 kilon. Så jag belönade mig själv med att traska in på en butik i stan och köpa en ny plånbok. Nästa gräns är ytterligare 10 kg och då är det en ny väska om hägrar 😉
Det blir väl i höst kanske, lagom till min 30 årsdag vem vet?
Jag ser till att ge mig själv belöningar längst vägen. Det blir också små tecken för mig själv hur himla grym jag är och har varit.  Så varje gång jag ska handla nu (vilket är allt för ofta när man har 4 barn och ett alldeles för litet kylskåp) så kommer jag påminna mig om vad jag gjort och vart jag är på väg. Och vart jag aldrig mer ska tillbaka.

Den här sista månaden har jag börjat med pilates 1 gång/ vecka. Det är underbart på alla sätt. Så lugn och skön stämning under passet samt sjukt hård träning. Har fortfarande i dag fredag träningsvärk efter passet i tisdags. Det var ett grymt pass för mage och armar. Jag är hooked, pilates är helt min grej.
Till hösten kommer jag ta ett nytt steg i min träning är tanken. Mer träning både styrka och smidighet. Jag skriver mer om det senare men det känns spännande. Träning har blivit min livsstil så här på “äldre dar”. Jag sa precis i morse till maken att när jag var barn hatade jag de där brännbollsdagarna man höll på med i skolan. Sen kom jag liksom på att jag hatade allt var sport, idrott och rörelse heter. Ni förstår kanske varför jag i dag uppmuntrar mina egna barn till rörelse i alla former. Inte för att tävla osv men för att känna sig stark och bekväm i sin egen kropp. Det finns inget så hemskt som att hata och tycka illa om sin egen kropp som tonåring. Jag tror att rörelse från tidiga år kan göra bot på det.
Men visst är det underbart att det aldrig är  för sent. Och att man har makten över sin egen kropp.

Jag tror inte det kommer bli så flitigt bloggande i sommar. Vi åker på semester osv och man blir liksom lite mindre vid datorn när vädret är fint. Om det nu blir fint. Här har vi haft sisådär väder med endel regn men det har det visst varit hemma i Sverige också. Vi längtar dock ändå till Sverige nu, att få träffa familj och goa vänner!
Jag ska försöka blogga lite mer än det sista, men jag vet samtidigt hur jag är 😉

Här kommer lite bilder från sista veckan:

Här har ni mig på restaurant Hiltl i går . Vegetariskt buffe som smakar ljuvligt. Runt handleden är min Fitbit, 18 tusen steg tog jag i går utan att jag tränat något.

I onsdag var det en deppdag. Regn, grått och kände mig nere. Jag är ganska väder påverkad kan man säga. Men på kvällen sprack det upp och jag tog stavar och hörlurar i högsta hugg och gick ut. Vissa saker kan bara frisk luft och rörelse göra bot på. Som nedstämdhet tex. 

Detta kan vara världens godaste och enklaste mat. Tunn lövbiff med stekt vitkål. Går i ett naffs och smakar så gott. Hemmagjord kryddsmör hade vi redan i kylen så vi hade en enastående middag klar på 10 min. Not bad not bad 🙂

Här ser ni min nya lilla bebis. En glassmaskin med kompressor och hela baletten. Jag har hittils gjort chokladglass, osötad youghurtglass med citronsmak (som barnen HATADE ;)) vaniljglass och hallonglass. Maskinen kom i tisdags 😉 Känns enastående att kunna göra glass på eko råvaror helt utan massa tillsatser till barnen och själv bestämma hur mkt det ska sötas. 

Här är en helt vanlig Annalunch. Ägg, skinka, hemmagjord citronmajonäs (kan inte äta majonäs från butik efter att maken har börjat göra egen) avocado och grönsaker. Funktionellt, mättande och hur nyttigt som helst 🙂
Nu får jag avsluta detta blogginlägg. Jag ska strax snöra på mig mina skor och ta 1 h promenad ner mot sjön för att möta maken för en lunch. 
Sen i kväll önskade sig barnen en riktig festmåltid för att fira att skolan är slut. Det blir pizza och fanta 😉
Själv ska jag exprimentera fram ett lchfrecept på pizzadeg som jag hoppas kan bli bra för en gång skull. Sen ska jag göra en sats med glass till och inhandla lite strutar så har vi desserten klar. Helgen består av sommarfest med ett gäng vänner i morgon och grillning med ett par andra vänner på söndag. Fullspäckat av umgänge med andra ord, så som jag vill ha det! (om jag får ensamtid också mellan varven)
Puss på er!

Våga vara människa med alla våra brister!

Hej på er!

Är nu hemma efter en fantastisk helg i Bella Italia. Har ni inte varit i Comosjön regionen så rekommenderar jag det starkt. En fantastisk plats på jorden där jag tänkte bo när jag blir gammal. Gå runt i långklänningar, stråhattar och handla blommor och grönsaker på något torg. Sitta hemma och måla tavlor, lyssna på musik och äta oliver. Det låter väl som en bra plan 😉
Vår helg var så lyckad och så välbehövlig. Hemkommen med massa ny energi och kreativitet. Maken hade såklart fixat allt hemma med glans, tomma tvättkorgar, lagad mat och städat hus. Han är helt enkelt bäst. Nästa gång är det hans tur att få en lyxhelg!
Sammanlagt var vi 16 personer, 9 från Schweiz och 7 från Sverige. De två gängen kände inte varandra från början, vår gemensamma nämnare var en vän som vi med resan liksom firade hennes födelsedag. Att de från Sverige skulle komma var en överraskning och därför har jag skrivit väldigt lite om resan. Jag vågade inte skriva för mycket så jag skulle försäga mig 😉
Vi var uppe länge varje kväll, åt god mat drack massa bubbel och hade det helt enkelt underbart.
Åkte i torsdags morse 05.45 hemifrån med taxi och var sen framme i Como vid 10.15. Det kallar jag lyx 🙂
Lchf-mässigt höll jag mig bra tycker jag. Det var lite svårt med frukosten som inte direkt var lchfvänlig. Men jag fick in en tallrik ost och skinka varje dag, sista dagen lyxade jag till det med en skivad tomat. Hade med mig egna valnötter som jag åt till osten också för att få lite variation. Så nu har jag ätit cocosgröt, ägg och och bär sen jag kom hem. Middag och lunch har gått bra. Inga problem att byta ut tex potatis mot grönsaker så det funkade fint.

Men det jag skulle skriva om nu var egentligen inte resan även om det är vad som bubblar inom mig just nu.
Vi var som jag skrev 16 st kvinnor på resan. Jag var  yngst med mina 29 år och den äldsta var runt 45. Stor spridning helt enkelt. Alla skitsnygga härliga kvinnor. Torsdagkvällen satt vi på en underbar balkong och drack bubbel och spelade ett spel som heter Tjejmiddag. Jag tror det var för en annan målgrupp men det var lite roligt ändå.
Så kom vi till den obligatoriska frågan som måste ställas till kvinnor, för kvinnor kan ju inte få vara nöjda med sina kroppar: “Vad skulle du ändra på din kropp om du fick chansen?”
Så här i efterhand blir jag så arg på denna värld och hur vi ser på kvinnor och deras kroppar. Tror ni att denna fråga ställts till 16 grabbar. Nej, det hade nog varit: hur skulle du förändra din tjej om du kunde. För kvinnor ska inte få vara nöjda. Kvinnor ska vilja ändra på sig,  banta, dieta och vara missnöjda. Ha dåligt samvete om de inte tränar och äter perfekt. Och jag blir bara så arg.
Det sitter snygga kvinnor runt ett bord med sina vänner och talar om för oss andra att de vill ha mindre fett, större bröst och rakare näsor. Hur många som helst ville ha större bröst!!
Missförstå mig inte nu, jag är inte arg på dessa kvinnor, jag är arg på en struktur som hela tiden matar oss med att som kvinna ska man inte nöja sig med mindre än perfektion.
Vet ni vad? Jag har fött 4 barn och jag kommer alltid ha en mage som visar det. Den kommer aldrig bli slät och fin. Den bär på tecken som visar att jag burit liv inom mig . Mina bröst kommer aldrig mer bli fasta och runda. Återigen, 4 barn. Min kropp har förändrats på så många plan och allt tack vare mina goa ungar. Så kommer det alltid vara. Så ser jag ut och så kommer jag alltid se ut. Ingen kan tala om för mig att jag måste ändra på saker med hjälp av knivar för att få vara nöjd. Jag är sketnöjd med denna kroppen som klarat av så mycket. Jag bar på tvillingar full graviditet och födde dem helt naturligt, den ni! Det är coolare än att springa en iron-man om ni frågar mig 😉
För mig är min viktresa allt annat än en resa efter perfektion. Den resan är en never ending story. Min resa handlar mer om att hitta tillbaka till mig själv. Det har känts som att jag gått omkring med ett skal på mig och där inne sitter en person och ropar på att få komma ut. Jag är på god väg nu och för första gången på jag vet inte hur länge kunde jag sitta runt ett bord med massa snygga kompisar och känna: Jag är så jäkla bra. Jag är värd att sitta här. Jag är jag och jag duger. Så har jag aldrig känt förrut. Jag har bara jämfört mig med alla hela tiden. Haft råångest och mått dåligt i dessa sammanhang. Pga att jag jämför.
Jag önskar så att du som läser denna kunde få känna lite det jag börjat känna. Känslan av att vara bra som jag är, vara stolt över det jag gjort och njuta av resan. Träning har blivit lustfyllt, maten ångestbefriad och jag känner mig starkare än jag någonsin gjort.
MED min randiga bomullsmage, hängande tuttar och gråa hårstrån. Jag är jag, jag är bra och jag är stolt över det jag lyckats med hittils! Det ska du också vara!!!!!!!

Jag ber om ursäkt.

Hej fina ni!

Jag får börja med om att be om ursäkt för  min frånvaro. Jag vet att man inte bygger en stark blogg genom att blogga så sällan som jag gör.
Det har inte funnits kraft och energi över det sista helt enkelt. Jag har inte fallit av banan dock, jag jobbar på med både kost och träning. Jag har börjat köra lite mer cardio i form av power walks det sista då det känns härligare med uteträning än inne när sommaren är här. Sen måste jag nog omforma mitt träningsprogram då det börjar kännas lite tradigt och långrandigt.
Hur som, kostmässigt går det toppen. Jag äter på min kost och njuter av att kunna äta gott, bli mätt, stå sig länge och gå ner i vikt. Magisk kombination.
Frukosten min i dag var nybakade ostplättar med skinka och tomatskivor. Grekisk youghurt med hemmagjord müsli och jordgubbar. Å kaffet så klart icke att förglömma.
Har precis ätit lunch och jag sitter ute i trädgården och skriver. Det är skön söndagslunk i dag då vi har haft en ganska intensiv helg. Började fredagen med att äldste sonen skulle på övernattningskalas. Hämtade honom vid 11 på lördag förmiddag och sen veckohandlade vi. Hem för att göra lunch och sen i väg hela eftermiddagen på Familjedag på killarns fotbollsklubb. Sen direkt vidare till ett annat övernattningskalas för äldste sonen (han var svettig, varm och dödshungrig men mamman är urgullig och tog hand om honom). Ja juste, i fredags var det ju dags för en pappakväll för mellansonen. De åkte och bowlade och sen hade de bokat bord på en restaurang vid sjön. De gav honom en barnmeny men den ratade min son och hoppade på vuxenmenyn. Det ska vara fint när man är ute 😉 Han åt 150 gram entrecote med hemmagjorda pommes och bearnaisesås. Och avslutade med en pannacotta till efterrätt. En efterrätt som de egentligen inte hade men de fixade fram en till honom eftersom det är hans favorit. Han satt med skjorta och kavaj och personalen tyckte han var urgullig såklart. Är så glad att mina ungar väljer riktig mat framför chicken nuggets. Det är något jag tror att man kan vänja sina barn vid, det där med riktig mat. Allt handlar ju om vad man ger dem för mat hemma från början. Sen vet jag att det finns komplicerade barn och det är inte de jag pratar om. Jag tror dock stenhårt på att ge barnen “vuxen”mat från början gjord på bra råvaror. Vi gör typ ingen skillnad mellan barn och vuxna hos oss. Eller ibland gör vi det, om vi vill ha en sallad eller så. Och de får ju äta kolhydrater till maten. Men om vi grillar så grillar vi samma till alla, ingen skitmat till barnen. Jag minns när jag var liten att vi fick grillkorv när de vuxna åt kött. Mina barn hade aldrig ens accepterat det 😉
Vi grillar såklart också korv ibland men då äter vi det allihopa.
Jag tror på att inkludera barnen så mycket som möjligt och inte skilja för mycket mellan vi och dem. På så sätt lär de sig äta massa olika sorters mat, inte vara kräsna och kunna sitta på restauranger ordnat och bra. Isak kom hem från kalaset i morse och kunde inte ens förklara vad han hade ätit för mat men det var gott. Jag bara: du vågade smaka fast du inte visste vad det var? Han bara: Ja, såklart, det är ju så man upptäcker nya maträtter mamma. Haha, det var nog mina egna ord som ekade där tror jag. Men härlig inställning.
Sen äter vi såklart barnanpassat ibland. Mina barn älskar korv och pasta samt fiskpinnar och ris. Fast jag gör såklart mina egna fiskpinnar 😉 Inte så svårt som det låter och mycket mycket godare!
Näe, jag ska sluta låta som en präktig moralkärring men jag tror ändå på min sak att inkludering är bättre än exkludering.  Och barn är värda bra, näringsriktig och hemmalagad mat! För mig har LCHF blivit det riktiga språnget till att äta ren, naturlig mat utan massa tillsatser. Något jag gjort förr med men inte lika helhjärtat som nu.

Har jag skrivit något om vikt på sista tiden? Näe, jag tror inte det va?
Jag vill inte ha fokus på den även om jag personligen fortfarande är lite vågfixerad. Men inte så det går till en överdrift. Tror jag 😉
Jag har gått ner 18 kg nu. Sen jag började i januari. Hajar till när jag ser mig själv i spegeln nu, känner mig stolt stark och glad. Köpte mig ett par byxor i fredags och det var en revolution. Det vet ju inte alla som läser men jag har burit kjol de sista typ 5 åren. För att jag inte hittar byxor i bra modeller utan bara i hemska strechtyg. Nu har jag köpt ett par snygga svarta chinos 3 stl mindre än jag köpte ett par byxor i förra året vid samma tid (som jag aldrig använde).
Ja, jag är glad och stolt. Över att jag gett mig ut på denna resan. Mina framtidsdrömmar och visioner känns så spännande och ju fler kilon som ramlar av mig desto mer känner jag att jag kan nog klara det mesta 😉

Så här kommer lite bilder från sista tiden.

Här har ni en förebild. Den har jag visat förrut i hop med en annan. Jag
tror att jag hade börjat min resa redan då men det var typ i februari. 

Jag i mina byxor. Så sjukt glad och stolt över dessa – 18 kg.
Nyklippt och nytonat hår också 🙂 Ju mer jag tittar så kanske man inte ser så stor skillnad mellan bilderna? Men självförtroende och utstrålningen är i alla fall lite annorlunda 😉

                                 

Äggmacka yao! Eller ja inte en macka men dock en ostplätt. Lätt som en plätt att göra.
Med majonäs (som maken är grym på att göra nu) och ägg smakade det GRYMT!

Köttbullar. Jag har inte riktigt fattat varför man köper frysta såna. Det går SNABBT att rulla och steka egna. Låt dem sen gå klart i ugnen så hinner man duka och fixa resten under tiden. Mums 🙂

Det var väl allt för mig just nu. På torsdag är det Kristi Himmelfärd och det ska jag fira genom en egen färd till Comosjön i Italien. Tillsammans med 8 tjejkompisar åker vi 7.00 från Zürich på torsdag och återkommer på söndag. Det bokade vi i januari och nu är det äntligen dags!

kram på er!!!!

Regn rusk och kallt.

Hej på er!

Det ska föreställa maj månad nu men det är lika kallt som i november känns det som. Kanske inte riktigt men nästan. Det regnar och är runt 10 grader mer eller mindre. Sen kommer det en varm dag och hoppet är tillbaka för att sen dras ner av kylan igen. Blä, inte roligt. Det ser dock ut som att det vänder på fredag och sakta går uppåt igen, vi får hoppas helt enkelt.

Har precis avslutat 20 min tabata och sitter nu och tar igen mig innan jag ska in i duschen och ner i köket. I går var jag med om något jag inte varit med om innan. Jag var ute för en mycket snabb power walk. Vägen ner gick bra. Det går ju neråt som sagt och det var uppehåll. När jag kommit ner och ska ta mig upp bestämmer jag mig för att ta den jobbiga backen. Sagt och gjort upp det går. Och då öppnar sig himlen och det fullkomligt öser ner regn. Och som jag njöt. Det var underbart att bara kötta på i det piskande regnet. Riktigt bra musik i lurarna och rask takt uppåt. Nånstans när jag nästan var uppe kom jag i håg sist jag gick där. Det var vidrig, jobbigt och hemskt trots bra väder. Nu hade jag sånt sjukt flyt och flög nästan upp. Stannade ingenting och kände påtagligt hur mina ben blivit sjukt mycket starkare. När jag kom hem var jag som en speedad duracellkanin. Hoppade upp och ner och kunde inte stå still. Så där som jag har sett folk som tränar mycket beter sig och som jag aldrig förstått mig på. Efter en varm dusch och en stor kopp te landade jag i soffan framför “Svett och Etikett” som finns på svtflow. Fantastiskt bra och roligt program 🙂
Det handlade om löpning i går och det var ju ett roligt sammanträffande eftersom mitt mål med mina powerwalks är att börja löpträna. Det går inte ännu, vågar inte med mina knän (har inga problem med dem men vill ju helst undvika det genom att belasta dem för hårt på en för tung kropp) men det är inte många kilon kvar innan jag sakta men säkert kan börja lite smått. Längtar. Japp, du läste rätt, jag längtar.

Jag bakade muffins med barnen i går. Lchf-muffinsar såklart. Jag försöker undvika bakverk av alla slag, även tillåtna men i går var det sånt eländig väder och det kändes som en bra aktivitet med två stycken snart 4 åringar. Det gick toppen, över förväntan. Inget stort kaos i köket och de gjorde de mesta själva. Inklusive gluffsa i sig de färdiga muffinsarna när storebror kom hem från skolan.

Nehepp, nu är det nog helt enkelt dags att duscha klä sig och fortsätta denna dagen. Som är grå och regnig som skrivet men som märkligt nog känns härlig.
Ja juste, jag glömde nästan bort. I dag ska jag till frisören. Jag lovade mig själv det som ett delmål men det gick så snabbt där när jag kom i det målet och jag ramlade raskt ner 4 kg till. Men i dag ska jag till frisören och fixa till burret och de silvriga små hårstråna på vänster sida.

Lite bilder från instagram

Kvällens middag i måndags. Kycklingfileer fyllda med philadelphiaost och gräslök.
Inlindade i bacon. Till det åt jag stekt vitkål. Yammie 🙂

Gårdagens muffinsbakning. Gjorda på mandemjöl, smör, philadeflia, ägg, fiberhusk och valfria bär. Samt sötning om man vill. 

En inte så snygg bild på mig 😉 Det var jag i ösregnet i går. Min näsa ser nästan oproportionerlig ut 😉
Puss på er och njut av dagen!
Anna

Dont give your past the power to define your future!

Hej på er käraste ni!

Idag tänkte jag dela med mig av en lite berättelse. En berättelse om en liten flicka och hur hon sedan växte upp och blev vuxen.
Den här lilla flickan föddes in i en helt vanlig arbetarfamilj i Värmland. Pappan jobbade (jobbar) på fabrik och mamman som dagmamma. 3 år senare kom det ytterligare en liten flicka till familjen som nu bestod av en liten blondin och en brunett. Båda med tjocka lockiga hår. Familjen hade det ekonomiskt ganska bra ställt, de kunde åka på utlandsresor (visserligen bara till Tyskland och så var det några av de första att åka charter till Rumänien), hade villa, bil och sommarstuga. Hela somrarna tillbringades på moderns hemö Öland med bad lek och mys i en blå stuga med vita knutar. Idylliskt så det förslår.
När den lilla flickan var 8 år gick allt i krasch. Ni kan tänka er hur man tar ett stort glasfat och slänger det i backen. Så kändes det för flickan. Pappan hade valt en annan inriktning i livet där flickorna och mamman inte längre passade in. Så på flickans 9 års dag flyttade hon med sin mamma och syster 45 mil söder ut just till mammans hemö Öland. Flickans långa bruna lockiga hår var ett minne blott, det kapades till en kort oigenkännerlig frisyr i någons slags trots.
Det gick bra för flickan ändå trots allt, hon fick många nya kompisar i skolan och trivdes bra.
Men det var under denna tiden, från och med flytten som hon började med känsloätande. Inte bara ätande utan även drickandet. Ja inte alkohol såklart, men saft i mängder till en början och längre fram läskedrycker. Vikten bara ökade och ökade. Ångesten kom med den. Det självförakt som flickan led från 12 års ålder är inget att leka med. Hon överlevde bara tack vare att hon började umgås i kyrkliga kretsar. Där man såg utanför utseende och uppskattade det inre på ett annat sätt. Men i skolan var hon alltid beredd på att få en pik från de “coola” killarna.  Hon stod ofta framför spegeln i hallen och försökte se hur stor hennes bak såg ut. Frågade sin mamma gång på gång om den är stor som en ladugårdsdörr. För det hade hon fått höra och det satte sig djupt. Hon var hela tiden väldigt utåtriktad. Gillade dans, teater och musik. Det går att ha låg självkänsla samtidigt som man har hyffsat självförtroende. Fast det var inget vidare med de heller egentligen. Det fanns alltid någon annan som var bättre än henne och så fort hon gjorde något jämförde hon sig med andra. Allting på grund av det förakt hon kände för sin kropp.
Ni förstår kanske att det där känsloätandet inte blev bättre med åren. Det blir en ond cirkel. Man äter för att man mår dåligt och så mår man dåligt för att man äter. För flickan var det främst choklad, godis och bakverk. Det utvecklade sig till ett sockerberoende med nästintill tvångsmässigt ätande.
Flickan träffade som tur var sin man redan som 18 åring. En man med en stabil grund från ett stabilt hem som blev hennes stabilitet. Innan hon sakta men säkert började bygga upp sig själv. Det var en lång resa för flickan som blev mamma väldigt tidigt och som år efter år byggt upp sin självkänsla. Hon är inte färdig på långa vägar men äntligen känner hon något slags hopp. Hopp över att det där ätandet nu äntligen är över. Hopp över att hon äntligen, efter ett helt liv, har kontroll över sin kropp och vad hon äter själv.

Ja, ni förstår nog. Den där flickan är jag. Jag kan inte med ord beskriva för er hur det känns att vara på denna livets resa. Hur det känns att sakta men säkert börja komma ner till vikter jag inte varit på sedan tonåren. Hur det känns att jag dag efter dag, vecka efter vecka tränar för att jag VILL. Utan plågor, utan ångest utan panik.
Hur det känns att veta att jag inte ätit en enda godis eller chokladbit (den ljusa jag var hooked på förr) på över 4 månader.
Hur det känns att ha kontroll.

I have stopped to let my past define my future!
Jag har slutat låta mitt förflutna definiera min framtid!

Tack finaste ni för att ni läser. För att ni skickar mail, kommentarer på facebook och sms. Jag är så glad att ni läser och så glad för er alla mina vänner!

Ta hand om er!
kramar Anna

Tillbaka i verkligheten!

God morgon fina bloggläsare!

Nu är vi tillbaka i verkligheten igen. Ja nästan i alla fall. Barnen har fortfarande 1 veckas vårlov men den ska de tillbringa på en fotbollsskola i grannbyn så i dag och imorgon har jag bara twinsen hemma under dagtid. Killarna ser så mycket fram emot det, kommer vara ett par hundra barn från båda byarna och som det ser ut nu bra väder.
Maken är tillbaka på jobbet och på onsdag börjar min skola igen. Ska bli härligt att komma i gång efter ett långt lov som jag dessutom inledde med att vara sjuk veckan innan lovet. 4 veckor borta med andra ord. Men nu har jag en härlig och rolig termin framför mig med illustration, typografi och en lång kul 3D vecka. Allt kommer avslutas med en utställning i juli. Dessutom ringde en go vän från Sverige i går (som tidigare bott här i Schweiz) och sa att de förmodligen kommer på besök i juni.Sen har jag ju nästan glömt bort att jag ska till Italien igen (!!!) tillsammans med härliga vänner i slutet av maj början juni. Utan barn och män hela 3 nätter, ska bli riktigt mysigt och jag hoppas på fint väder!

Vår semester var riktigt bra. Vi fick massa tid med varandra och såg en massa vackra historiska platser. Bland annat var vi i byn Vinci där just Leonardo Da Vinci föddes.
Vi hade sisådär väder med endel regn men det gick förvånadsvärt bra. Lite bilstrul och massa god mat. Höll mig till min LCHF kost och åt endel grillade grönsaker under veckan. Men även fantastiskt god spenat. Frukostarna i början av veckan bestod av ägg och charkuterier. Ostar, salami osv, fantastiskt gott. Men även det tröttnar man ju på efter ett tag så jag gjorde nån slags improviserad kokosgröt med kokos (vanlig) och vispgrädde. Om man inte gillar den vanliga med kokosmjöl kan denna vara att rekommendera, smakar extremt gott (nästan för gott) till färska bär.
Alltså vanlig grädde som man värmer upp med kokos tills det blir den värmen och tjockleken man vill ha. Det blir lite geggigt och nästan som en dessert faktiskt.
Vi hann bränna av 2 ljudböcker under resan, världens bästa grej! Började med Bröderna Lejonhjärta och sen lyssnade vi på en bok som heter Doktor Proktor. Den ena lite läskigt mellan varven och den andra otroligt rolig.
När vi väl var hemma gick det snabbt att packa upp, få i gång tvättmaskiner osv. Packar man bra och strukturerat så går det snabbt även om man har 4 barn 😉

Resultatet från semestern trodde jag skulle vara +-0. Jag har visserligen gått mycket, tränat 1 gång och yogat en gång. Men jag har också suttit väldigt mycket stilla i bilen. Ätit endel nötter och druckit ett par glas vin. Men det visade sig inte på vikten inte, -1,3 kg under en semesterveckan då jag dessutom hade mina kvinnliga månadsbesvär. Det gör mig så glad och stolt samt taggad att kämpa vidare.

I går brände jag av ett Tabatapass och sen ett yogapass. Jag har bestämt att maj månad blir solhälsningarnas månad och jag ska göra ett par varje dag och verkligen få in ett flöde. Ska beställa ny matta också för den jag har är egentligen en fitnessmatta som är ganska rutschig.

Det känns härligt och peppande att gå in i denna vår. Jag gör ju detta tillsammans med mitt livs kärlek och han har också väldigt bra resultat. Om vi inte båda gjort detta är jag säker på att det inte gått lika bra. Man behöver varandras stöttning och tex på semestern var det tydligt. Om tex han inte ätit lchf hade han säkert köpt massa semestergott som man brukade göra och jag vet inte om jag hade pallat att stå emot den veckan med mens och allt. Men nu är vi tillsammans och jobbar som ett team mot ett och samma mål vilket är:
Ett hälsosammare, rörligare och gladare liv. Vi försöker att inte fokusera på mått och vikt (även om vi såklart väger oss) utan vill fokusera på att bygga upp en livsstil där rörelse och hälsa är viktiga ingredienser. Där vi lagar bra nyttig mat utan tillsatser med bra råvaror. Detta är inget projekt med en deadline, detta är ett nytt liv. Därför har jag heller inte satt några datum för när jag ska vara klar eller ha gått ner si eller så mycket. Det tar den tid det tar helt enkelt. Jag vill leva och må bra under tiden så det verkligen blir hållbart. Något har man ju lärt sig av de försök man gjort med viktväkare och pulver förr om åren 😉 Det måste vara hållbart och det måste funka i längden. Därför tar jag mig inte till gym flera gånger i veckan för det är inte hållbart då jag pluggar har 4 barn osv. För mig är hemmaträning varje dag hållbart, något jag verkligen kan göra. Gjort det i 2 månader nu, det känns redan som en rutin i livet. Sen bär jag på en dröm om att börja springa. Kanske är det möjligt till sensommaren/hösten. Jag vågar inte ännu då jag inte vill skada knäna men sen ska det inhandlas riktigt bra skor (sugen på barfotaskor) och ut i skog och mark. Längtan hänger liksom i hop med en längtan om att tillbringa mer tid i naturen som har så helande och läkande kraft.

Ta hand om er nu! Jag ska göra frukost till mina 4 vildbattingar och sedan ska de stora kläs i full fotbollsmundering för att sen spela hela dagen. De är lite nervösa men det släpper ju snabbt för barn.

Detta är en liten före och efterbild. Det är inte samma kläder, samma vinkel eller samma spegel men samma människa 😉 Fast 15 kilos skillnad. Syns på höfterna tycker jag och även överarmarna. 

Kokosgröt med bara kokos och grädde. Och en stor kaffe till det. Fantastisk frukost helt enkelt 🙂

Denna utsikt hade vi i Italien. Solnedgången åt detta håll och soluppgången åt det andra. Ljuvligt 🙂

Köpgalen :)

Hej på er!

Oj oj, vad många ni var som läste mitt inlägg i går och fortsatt göra det i dag. Vad ROLIGT. Trodde aldrig att min lilla blogg kunde få så många läsare. Det är en ren klycha jag ska komma med nu men ni gör det roligare att skriva och motiverar mig. Så tack för att just du tar av din tid och läser det jag skriver.

Idag är jag ledig. Det betyder att jag fortfarande har lov från skolan samtidigt som alla barn är i skola på dagis och på fritids.
För 2 veckor sen var maken inne i stan och jag bad honom köpa med sig en puderdosa hem till mig. Skickade ett foto på dosan och skrev vilket förteckning det skulle vara. Han kom hem med fel 😉 Hade tänkte att jag skulle byta den i morgon när jag ändå ska åka till Chur (en liten stad 1 h söder om där vi bor) men kom sen på att jag vill ju vara sminkad då 😉 Så jag åkte in i morse efter att jag först promenerat med twinsen till dagis. Maken var också med och sen bytte jag skor och lämnade på hans jobb. Jag går bara längre sträckor i sköna skor men vill inte åka in med jeanskjol kavaj och gympadojjor till stan 😉
Bytte min puderdosa och började sen kika på kläder. Vilken himla kick det är när man får gå ner ytterligare en storlek. Kom hem med en ansedlig hög kläder och ska nu rensa ut det som är för stort, vilket visserligen är typ allt. Men endel går ju fortfarande att ha på sig trots det. Endel sitter illa eller gör att jag ser större ut och det är ju inte så kul 😉
Det kostar pengar att gå ner i vikt. Men det är med glädje jag köper de kläderna. En facebook vän påminde mig om att göra mig av med kläderna jag inte kan ha längre och det ska jag göra denna gång. Puts väck med allt för de ska jag inte ha mer. Ska spara något, typ den klänningen jag hade på kortet i går för att påminna mig om hur stor jag var och att jag aldrig mer ska dit upp.

Jag hade en liten dipp i mitt sinne ett par dagar nyligen. Det blir ofta så när släkt och familj är på besök. Man funderar lite kring varför i hela fridens namn man bor i ett annat land egentligen? När barnen har så kul med sina kusiner och livet känns som att det är mycket enklare i Sverige. Fast jag vet att det inte är det, livet är vad livet är vart man än bor och makten över det har jag i grund och botten alltid själv. Men ändå, man inbillar sig det.
Sen längtar jag fasligt mycket efter att äga ett hus. Jag vet, väldigt ytligt att vilja äga saker men jag gör det. Att bygga upp ett eget hem med familjen. Och det känns så svårt här ibland där man måste börja om från början med allt typ. Man har inga naturliga kontakter och band genom familj och släkt. Och andra sidan kan man verkligen umgås med folk för att man tycker om dem här eftersom man inte har några band.
Hur som, det känns redan bättre. Jag har tagit långa promenader i naturen och försökt yoga varje dag. Det ger mig lugn och styrka.
Jag ska förresten på en första provlektion i en yogastudio efter semestern. Det ska bli grymt spännande att se hur det funkar. Har hittat en studio med tidpunkt som funkar i vårt ganska strukturerade liv.

Nu ska jag rensa garderoben som sagt! Vad jobbigt jag har det 😉

kramar!!

4 månader, är det inte galet.

Hej finisar!

Ett litet uppehåll har det blivit pga påsk och härligt besök från Sverige. Vi fick uppleva både vinter och sommar inom ett par dagar. Det är lite lustigt med vädret i detta land. Ena dagar 20 grader och andra dagen snö. Det regn-snöade på fredagskvällen och var ganska kallt ute. Sen på lördagen åkte vi upp till en liten stad som heter Einsiedeln en bit upp. Där låg snön på backen och det var kallt. Vi gick in med alla barn (8 st) i stora klostret och lyssnade på munkar som sjöng och präster som läste ur bibeln. Kändes fint så där i påsktider.
Nu är vi i gång och förbereder vår stundande semester. 1 vecka i ljuvliga Italien ligger framför oss och denna gång bär det av till Toscana. Där har vi aldrig varit så det ser vi fram emot. Ska besöka både Pisa och Florence är tanken. Tar med mig i-paden och mattan och kommer köra både tabata och yoga där. Hoppas att vi har en ganska insynsskyddad trädgård så jag kan träna ute. Låter väl härligt med morgonyoga med utsikt över de toscanska kullarna.

När vi är där kommer april gå över och in i maj vilket känns helt otroligt. Tiden går fasligt fort och i maj har jag ätit lchf-kost i 4 månader. Mår finemang fortfarande och tränar regelbundet. Går ner i vikt och är inget sugen fortfarande. I påsk gick jag NER 1,5 kg, hur galet är inte det. Åt god och bra mat, rörde mig mycket och åt lite efterrätt (lchf vänligt såklart) på påskafton. Nu när det är semester igen så kommer vi köra på som vanligt med träningen och vår kost. Kommer förmodligen sakna glassen, italiensk glass är ju ljuvligt. Men jag planerar att köpa en glassmaskin i Italien, de bra kommer ju därifrån så det blir perfekt att köpa en maskin där.

Nu ska jag laga mat. Det blir tacos i kväll, en favorit hos barnen och oss. Det går enkelt att äta lchfvänligt med massa ost och avocado.

Ska försöka uppdatera bloggen i Italien också med lite kort och så 🙂

Denna utsikt hade vi på vår lilla tur med familjen från Sverige. Vi inledde vår karriär som geocachare där också. Ett kul sätt för barnen att engagera sig när man är ute och går. 

Detta är 2 klänningar. Den till höger från januari-12. Då vägde jag 17 kg mer än i dag. Den vänstra är mitt senaste köp. Skiljer 10 stl mellan dem också. Galet 🙂

Jag och min 7 åring på en italiensk restaurang i Zürich. En stor sallad med räkor, parmesanost och smarrig dressing åt jag. 

Frökex gillar vi i denna familj. Så gott med en bit brieost och salami till. 

Nu middag som sagt.

Kramar på er!