Vad vill du leva för liv?

Jag har funderat endel det sista. På just detta, vad för liv vill jag egentligen leva?  Vi har ett visst antal dagar och timmar . Jag vill inte låta dramatisk eller så men det är den krassa sanningen. Det finns massa saker man kan lägga sin tid på men vad vill jag egentligen leva för liv? Det är så lätt att titta på andra, såna som har ett annat slags liv än mig och avundas dem vissa delar av det.  Deras karriärer, deras hus osv osv. Men i går ställde jag mig frågan: vill jag leva deras liv? Inte för att jag ser ner på deras liv men för att rannsaka mig själv om varför jag känner mig avundsjuk. Och svaret är ju självklart: nej, det vill jag inte. Ofta är det just bara någon diffus avundsjuka och föreställning om att deras liv är fulländade på något sätt. Och när jag väl ställer mig frågan inser jag att deras liv inte intresserar mig. Alltså  jag vill inte leva så. Exempel: jag är lite avundsjuk på vänner i Sverige som äger sina hus. Jag älskar inredning, trädgård och fix. Men, jag vill inte lägga all min tid på renovering, jag vill inte tvingas arbeta 100% under barnens uppväxt och jag vill inte lägga ner den kraften på ett boende. Jag vet att många svenskar ser sitt hus som det viktigaste typ i världen 😉 Men för mig är det bara ett skal. Vad spelar det för roll vad jag har för blandare i köket om mina barn varje morgon måste stressa i väg tidigt till förskola/fritids? Hänger ni med? Jag kan se det där perfekta köket i en inredningstidning och läsa om familjen som bor där och för en stund känna mig riktigt avis. Men så inser jag att det, är inte för mig. Jag vill inte leva det livet ändå ju och någonstans får man offra något. Jag offrar det perfekta boendet mot att få mer tid med mina barn och mer bestämmande över mitt eget liv. Det är samma sak med allt. Man måste offra något om man vill ha något annat. Jag kan inte moffla i mig sötsaker, chips och dricka sötdricka och ändå hålla mig frisk stark och sund. Det går inte ihop. Jag har valt bort det och i stället fått en kropp som väger mindre, mår bättre och börjar bli riktigt stark. Nu förtiden ser jag inte med avund på de som äter socker, jag ser på de andra som precis som mig avstått och fått något tillbaka som en inspiration. Det går att göra andra val.Och samma sak när det kommer till andra delar i livet. Människor som lever liv jag tycker är spännande och inspirerande blir jag inte avundsjuk på, jag ser dem som en inspiration och en källa att hämta kunskap från. Hur har du gjort för att få till det så bra?

Förrut såg jag ofta på de vältränade som översittande monster som var födda så. Nu vet jag att det krävs  mkt kraft, motivation och envishet att komma dit. Och det är samma sak om man har andra mål i livet, kraft motivation och envishet. Bring it on, jag är redo 😉

annappanna2

Här var jag fortfarande lyckligt ovetande om det 2 h mördarpasset jag planerat in. 1 h pilates till följt av 1 h handledd styrketräning med nytt tuffare program. Det finns kanske 1 ställe i kroppen jag INTE har träningsvärk i idag, och det är fötterna 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *