Monthly Archives: November 2014

Varför jag opererat bort mina åderbråck!

Hej finaste ni!

Jag sitter uppkurad i min underbara fotölj nu. Fötterna på pallen och en filt över benen, barnen och maken är på sina aktiviteter. Jag har tagit mig upp ur sängen, duschat och tagit på mig stödstrumporna utan för mycket krångel.  Jag är så tacksam över världens bästa man, min styrka och stöttepelare när jag behöver. Han lagar mat, tar hand om barn, håller i mig när jag tappar kraft och mitt i allt det sköter han sitt jobb. Kan inte annat än att längta efter att vara på benen ordentligt igen och avlasta honom. Men det är ju så det är i ett äktenskap, man stöttar varandra i tunga och svåra perioder och tack och lov har vi inte varit svaga samtidigt ännu 😉

Jag talade i telefon med en person i från Sverige förra veckan. Vi pratade om ditten och datten och så sa jag:  ja, förresten, jag opereras nästa vecka. Ska ta bort åderbråck.  Då fnyser personen till i telefonen och säger att det var ju väldans vilken lyx, ren och skär skönhetsoperation ju. Jag började såklart försvara mig men kände efteråt att jag blir lite arg och ledsen över att jag ska behöva försvara mig. Men om vi ska ta detta från början och förklara hur det funkar i Schweiz så är det inte en skönhetsoperation här. Speciellt inte mina åderbråck som jag hade på båda benen.  Men vi börjar från början:

Jag fick mina första tecken på åderbråck när jag bara var 20 år. Japp, ni läste rätt. Jag var gravid med min äldste son och jag såg hur det började komma blåa grejer på mina ben. Dessa blev bara värre och värre med åren och jag vande mig delvis med att ha dem, att dölja dem och att inte tycka om dem. Jag har burit på 4 barn och 30 kg mer  i vikt så det är inte så konstigt att de har kommit. Jag har alltid sagt att jag ska ta bort dem men hela tiden burit leggings över dem och skjutit det på framtiden. När jag träffade mödravården i Sverige så ryckte de på axlarna över dem, hos min läkare i Schweiz fick hon nästan en chock över hur jag såg ut.  Man ser helt enkelt på åderbråck lite olika i de två länderna. I somras när jag skulle åka till Italien med goda vänner gick jag upp ur sängen och kände en stor knöl  i ljumsken. Blev först iskall av rädsla, alla vet ju vad man tänker om man känner knölar i kroppen. Jag googlade och tänkte att det kanske var ljumskbråck, åkte till Italien och ringde sen läkaren när jag kom hem igen. När jag kom dit sa hon direkt att det var åderbråcken som känns där uppe  och sa att jag ska remitteras till sjukhuset och få dem undersökta och att jag med största sannolikhet blir opererad. De ringde från sjukhuset 1 vecka senare och gav mig en tid och jag gick dit för att undersöka dem. Det var en läkare som kollade flödet med ultraljud, räknade, skrev och höll på. Sen sa han: det är ett solklart fall, självklart ska du opereras. Jag fick gå och boka en tid med kirurgen som jag sen träffade efter sommarsemester i Sverige. Träffade honom, han läste allt, undersökte och sa att inga laser eller andra nya varianter fungerar på mitt vänstra ben eftersom de måste öppna uppe i ljumsken och sen hela ner till foten. Fick en pappershög och fick sen komma in till ett rum med kvinnor och kalendrar där de frågade: när vill du opereras då? Vi kom överens om en tid och jag fick två lappar i händerna. 1 vecka senare kom massa info på posten och jag har sen väntat sedan augusti. Jag hade kunnat få den tidigare men valde sent pga att det är svalare och enklare att ha stödstrumpor i november än i september 😉 Och så kändes det långt borta med november när jag bokade det. Men så sa det bara swisch och så var dagen D här.  Det började i tisdags då jag skulle förundersökas och prata med narkosläkaren. Jag var nervös och speciellt för nedsövningen. Skulle ju bara få halvnarkos enligt min läkare och var sjukt nervös för den där sprutan och att ligga där och lyssna på dem när de opererar.  Så när jag pratade med narkosläkaren så pratade vi om det och så sa han: du får välja själv. Det kan vara enklare för dig att somna in och sen bara vakna, slippa ligga och lyssna. Och när han sa det kände jag bara: vi kör på det. En stor klump i magen försvann även om jag såklart var nervös för själva grejen. Men allt gick bra. Operationen är nu över, benen är ömma men det känns fantastiskt bra att det är över. De är blåa, ömma och blodiga men åderbråcken är borta och jag blir långsamt bättre. Känner tacksamhet över allt just nu, tacksam över att min familj är frisk, att jag vaknade ur narkosen och att jag är starkare än någonsin. Jag är så glad att jag först gick ner dessa 30 kilon innan jag opererades för min kropp orkar mer nu.  Jag är starkare på alla sätt, känner hur mina magmuskler får arbeta nu när mina ben är svagare.

Det är häftigt hur kroppen fungerar 🙂Foto 2

 

Detta är ett minne blott. Inga mer blåa ben, inga mer åderbråck!  🙂IMG_2828

Så här glad känner jag mig. Min kropp är inte riktigt så pigg ännu men i skallen är jag så här glad :)!! Ha en fin helg nu !!!

massvis med kramar!!

Anna

 

 

När allt blir till att handla om vikt!

Hej!

Hoppas att ni har en rofylld söndag. Vår är lite lätt kaotisk för barnen har en tendens att bråka endel när vi bara är hemma. Det tar ett tag innan de kommer in i nån slags lunk och bara leker. Men vi har tagit det lugnt i dag. Försökt i alla fall. Jag har väl höjt rösten oftare än jag brukar för 4 barn hemma som inte får spela vare sig spel eller se på teve blir lite lätt intensiva 😉  Men snart ska vi gå ut i dimman som ligger som ett lock över byn. Det är marknad i vår lilla by i dag och min äldste son gick precis i väg för han ska stå och sälja grejer i hop med sin klass. Vi ska i väg också snart och planen är att köpa en adventskrans som är gjord av pensionärerna i byn 🙂

Jag har snart ätit LCHF i 1 år och mycket har hänt sedan dess. Inte bara rent kroppsligt men också hur jag ser på mat och ätande. Är det en sak jag har sett så är det att många “snillen spekulerar” inom denna världen. Recept är väldigt ofta ganska dåliga och otillräckliga och många äter så mycket konstig mat. Jag vill ju kombinera min kost med att äta så ren och naturlig mat som möjligt också och då ingår det inte att äta billiga färdigköttbullar eller råa korvar. För mat handlar inte bara om vikt, det är större än så . Det är det min titel på bloggen vill förmedla, ÄTA ÄLSKA LOWCARB. Alltså mat handlar om kärlek, relationer, gemenskap och glädje. Att inte äta grönsaker för att det har mycket kolhydrater samtidigt som man vräker i sig bacon är inget annat än galenskap om ni frågar mig. Jag tror på en varierad kost, jag tror på färgglad mat, jag tror på ren och närodlad mat. Jag tror på att lägga ner kärlek på maten och inte bara koka upp ett par korvar. Missta er inte för att jag lever som jag lär rakt igenom för det gör jag inte. Jag är bara människa och här i Schweiz där man inte har skolmat på samma sätt som i Sverige måste jag laga 2 mål varma mat/dag till barnen samt frukost och mellanmål. Det är ett heltidsarbete om jag aldrig skulle köpa några färdiga produkter. Mina barn älskar korv tex (alla utom 7 åringen) och de får korv ibland. Det finns bättre och sämre korv och jag försöker köpa den bättre. Mina barn får flingor på helgerna och sötad youghurt ibland när jag inte orkar göra egen smoothie eller youghurt.Jag är bara människa som sagt. Men mitt mål är att göra så mycket BRA mat som möjligt till alla hela tiden. Jag vill laga god mat, mat som jag lagt ner kärlek och tid på och som jag vet att mina barn mår bra av, växer av och blir starka av.  Men jag vill också ge dem det sociala med maten, att sitta ner med tända ljus äta god mat och samtala om livet och saker som hänt dem. Respekt för mat, att det inte är något man bara tar för sig och slänger i väg om man inte orkar. Det är så många aspekter av maten jag vill förmedla och det enda jag INTE vill förmedla handlar om vikt. För visst, jag har gått ner i vikt och det har förändrat mitt liv på många sätt. Men jag tänker inte bli en sån där mamma som pratar om vikt hela tiden, det tror jag inte gynnar någon och speciellt inte ens barn. De kommer behöva brottas med det så småningom ändå och då hopps jag kunna vara en sund molpool till det. Där rörelse och mat är något positivt, något härligt och något naturligt. Inget konstlat. Och det är därför LCHF har funkat så bra för mig. Det handlar om riktig mat och inga kaloriräkningar.

Mat handlar inte bara om vikt. Mat handlar om så mycket annat. Jag önskar att fler LCHF:are kunde inse det. Att de kunde få en balans till mat och ätande och lite sundare inställning. En person jag tycker har fantastiska recept och atmosfär är Jills Mat:     http://www.jillsmat.se/

Det var allt från mig i dag!

Kika gärna in på instagram : lchfannaschweiz, ikväll blir det Coq au Vin till middag, det får ni inte missa 😉

kramar!!

Anna

IMG_2720

EATLOVELOWCARB

Hej finaste ni!

Först, nytillkomna läsare via expressen: hej! Har du instagram kolla in hos mig på lchfannaschweiz    där är jag aktiv nästan dagligen!IMG_2923

Så, idag är jag med på ett litet hörn i Expressens LCHF-bilaga.  Jag kan ju meddela redan nu att rubriken är helt fel 😉  Man äter inte BARA ost till dessert i Schweiz 😉 Det är bara en fördom. Man kan äta en ostbricka till dessert men man kan även beställa inte choklad fondant 😉 Jag sa med andra ord aldrig så 😉 Så då var det utrett.

Jag försökte få fram hur bra matkulturen är i Schweiz. Visst finns det pommes och chickennuggets också men de har hög kvalite på maten i butikerna och det är nästan alltid en chock att komma hem och gå på ICA i Sverige. Det tror jag de flesta som bor här i Schweiz håller med om. Visserligen är maten dyrare här (generellt) men också otroligt bra kvalite.

Hur som. Hoppas ni har det fint. Jag räknar ner nu, snart opereras jag. Mina åderbråck ska bort. De har hittills inte gjort ont men det är som att de känner på sig att de ska bort för  de sista dagarna har de gjort ont. Inte outhärdligt ont men ändå ont. Har gjort en vanlig läkarundersökning och där såg de att mina järnvärden var låga. I dag var jag tillbaka där och fick en infusion med järn. Så skönt att slippa tabletter 🙂 På tisdag ska jag träffa kirurgen och få alla detaljer inför onsdag. Har organiserat med dagis och barnvakter inför veckan också, så får vi se om jag blir kvar mer än 1 natt. Jag vill helst hem på en gång, gillar inte sjukhus och vet inte vad jag kommer få för mat 😉 Vitt bröd och sockeryoughurt känns ju inte så lockande 😉 Men det blir nog bra hur det än blir. Ska bli skönt när det är gjort! Måste bara köpa ett par diskhandskar så är jag redo. Ja,ni läste rätt. Diskhandskar är bra när man ska ta på sig ett par stödstrumpor 🙂

Jag fick ett ryck i dag och spontanklippte mig! Kort blev det. Fått lite väl många spontana shoppingryck det sista. Måste skärpa mig  och lära mig att bara för att något passar måste jag inte köpa det. Har vart så van vid att man måste köpa allt man kommer i. Men så är det ju inte längre 😉

Ha en fin helg! kramar Anna

 

Vad vill du leva för liv?

Jag har funderat endel det sista. På just detta, vad för liv vill jag egentligen leva?  Vi har ett visst antal dagar och timmar . Jag vill inte låta dramatisk eller så men det är den krassa sanningen. Det finns massa saker man kan lägga sin tid på men vad vill jag egentligen leva för liv? Det är så lätt att titta på andra, såna som har ett annat slags liv än mig och avundas dem vissa delar av det.  Deras karriärer, deras hus osv osv. Men i går ställde jag mig frågan: vill jag leva deras liv? Inte för att jag ser ner på deras liv men för att rannsaka mig själv om varför jag känner mig avundsjuk. Och svaret är ju självklart: nej, det vill jag inte. Ofta är det just bara någon diffus avundsjuka och föreställning om att deras liv är fulländade på något sätt. Och när jag väl ställer mig frågan inser jag att deras liv inte intresserar mig. Alltså  jag vill inte leva så. Exempel: jag är lite avundsjuk på vänner i Sverige som äger sina hus. Jag älskar inredning, trädgård och fix. Men, jag vill inte lägga all min tid på renovering, jag vill inte tvingas arbeta 100% under barnens uppväxt och jag vill inte lägga ner den kraften på ett boende. Jag vet att många svenskar ser sitt hus som det viktigaste typ i världen 😉 Men för mig är det bara ett skal. Vad spelar det för roll vad jag har för blandare i köket om mina barn varje morgon måste stressa i väg tidigt till förskola/fritids? Hänger ni med? Jag kan se det där perfekta köket i en inredningstidning och läsa om familjen som bor där och för en stund känna mig riktigt avis. Men så inser jag att det, är inte för mig. Jag vill inte leva det livet ändå ju och någonstans får man offra något. Jag offrar det perfekta boendet mot att få mer tid med mina barn och mer bestämmande över mitt eget liv. Det är samma sak med allt. Man måste offra något om man vill ha något annat. Jag kan inte moffla i mig sötsaker, chips och dricka sötdricka och ändå hålla mig frisk stark och sund. Det går inte ihop. Jag har valt bort det och i stället fått en kropp som väger mindre, mår bättre och börjar bli riktigt stark. Nu förtiden ser jag inte med avund på de som äter socker, jag ser på de andra som precis som mig avstått och fått något tillbaka som en inspiration. Det går att göra andra val.Och samma sak när det kommer till andra delar i livet. Människor som lever liv jag tycker är spännande och inspirerande blir jag inte avundsjuk på, jag ser dem som en inspiration och en källa att hämta kunskap från. Hur har du gjort för att få till det så bra?

Förrut såg jag ofta på de vältränade som översittande monster som var födda så. Nu vet jag att det krävs  mkt kraft, motivation och envishet att komma dit. Och det är samma sak om man har andra mål i livet, kraft motivation och envishet. Bring it on, jag är redo 😉

annappanna2

Här var jag fortfarande lyckligt ovetande om det 2 h mördarpasset jag planerat in. 1 h pilates till följt av 1 h handledd styrketräning med nytt tuffare program. Det finns kanske 1 ställe i kroppen jag INTE har träningsvärk i idag, och det är fötterna 😉

Vad jag har hatat dig min kropp.

Kära kropp,

Detta är ett brev till dig. Ett brev till dig min kropp som jag har hatat så otroligt mycket.  Jag har tittat på dig och hatat dig i så många år. Inte haft kontroll över dig,  knappt känt dig.  Jag har gjort allt för alla andra men ingenting bra för dig. Trots att du har gjort så mycket för mig. Tänk alla steg vi tagit tillsammans, alla kläder vi har burit. Tänk alla kramar, kyssar och kroppskontakt.. Hur det pirrade i magen vid den första kyssen.  Tänk när vi förstod att ett litet liv låg där inom oss och hur det kändes när han rörde sig första gången. Du har burit mig genom så mycket under alla dessa år. Du har hört allt om mina hjärtesorger och vet allt om min lycka. Du vet hur jag tänker och hur jag reagerar i olika situationer. Du känner till allt om min osäkerhet, vet hur jag konstant varje dag tvivlar på mig själv men hur jag sen tar makten över tvivlen och går vidare i livet. Du vet hur rädd jag kan vara vid tanken på framtiden men vet också hur lycklig jag är över det liv jag lever just nu. Alla beslut jag tagit och allt som bara blivit, överallt har du varit med. Minns hur jag tog på mig min bröllopsklänning och hur vi gick tillsammans upp i kyrkogången för att bli ett med min man. De platser vi besökt och de människor vi träffat längst vägen. Hela tiden har du burit mig, hållt mig frisk och aldrig klagat. Jag har aldrig tackat dig, aldrig gett tillbaka.  Och hela tiden har du liksom bara varit där. Hållt dig frisk och stark. Men jag vet precis som du att om jag hade fortsatt hata dig, fortsatt misshandla dig, så hade du inte klarat det längre. Allt går väl när man är ung, men ju äldre man blir desto svårare blir det att återhämta sig.  Så nu är det dags för mig kära kropp att tacka dig för allt. Tack för att du klarat av att bära 4 barn. Tänk, 2 st samtidigt utan ett enda problem. 3 förlossningar helt normala utan komplikationer. Fantastiskt! Tack att du aldrig har klagat trots att jag tyckt så illa om dig. Och tack att du höll ut, tills jag fattade hur fantastisk du är. Förlåt för alla år av misshandel och tack att du gensvarar så fint när jag äntligen satt fokus på dig. Nu är det du och jag mot världen. Vi ska bli starka och vi ska bli bästa vänner. Vi kommer inte bli perfekta, ungdomens flärd är borta. Men vi ska bygga upp oss och formas till något fantastiskt och unikt du och jag. Jag ska träna våra muskler, öva på vår kondition så vi håller oss friska, starka och levande länge. Och jag lovar att bara ha snygga kläder på mig 😉

Tack fantastiska kropp för allt du har gjort för mig och förlåt att jag hatat dig. Du har alltid varit perfekt!IMG_2816

 

 

Monday lovely Monday!

Hej min vän!

Jag sitter med öppen altandörr, lyssnar på radiodokumentär och försöker städa. Det är fasligt dammigt här hemma nu efter en helg hemma med 6 personer. Det blir snabbt stökigt och smutsigt i ett hushåll med så många människor speciellt om man är mycket hemma som vi ändå är. Visserligen är vi ofta i väg under helgen men det blir ändå smutsigt. Så jag tar ett rejält tag här hemma denna förmiddag för att sen  i eftermiddag gå till en lekplats med mina små. De stora har heldag i skolan och ska sen vidare till Svenska Skolan i 2 h och kommer hem först efter 18. Långa långa dagar…

Helgen har varit fin. Lördagen var dimmig till en början och vi åkte hela familjen till en närliggande stad för att heja på 10 åringar som spelar fotboll.  Bredvid låg en liten gårdsbutik som såljer ägg, grönsaker och frukt där vi handlade lite och så åt vi mellanmål på en restaurang där. Dimman lättade aldrig riktigt. Efter det åt vi lunch hemma och sen åkte vi till en lekplats och hängde, och spelade boll. Passar på att var ute så mkt som går när solen lyser och temperaturen går upp till 16-18 grader i november!! I går hade vi slappardag och sen åkte vi till en stor lek och aktivitetspark där barnen återigen spelade boll och sparkade sparkcykel. Det är skönt med såna helger ibland när man vet att många helger framöver är fullbokade.

10426250_10152364831586524_7840159191957137780_n

Om ungefär 20 dagar ska jag opereras. För er som inte vet har jag fasliga åderbråck. Det sista halvåret har jag dessutom börjat känna av dem rent fysiskt, innan var det bara psykiskt jobbigt att ha såna hemska ben. För de är groteska åderbråck jag har;) Men snart är de borta och jag hoppas det går smärtfritt och bra att operera. Nästa sommar är jag förhoppningsvis i målvikt med snygga ben utan åderbråck 😉 Det känns helt konstigt men fantastiskt. Känslan av att ha tagit kontrollen över sitt liv är magisk. Att känna hur man med ett beslut faktiskt kan ändra sin livsinriktning är helt otroligt. Att i och med det våga mer och framförallt bry sig mindre. Kanske låter lite konstigt men nuförtiden bryr jag mig mindre om hur jag ser ut. Alltså, inte så att jag inte älskar att köpa kläder för det är roligare än någonsin. Men jag bryr mig inte om vad andra kanske eventuellt tänker om mig. Jag tänker inte i form av att vara tjock eller inte tjock, jag är frisk både fysiskt och psykiskt och känner mig nästan oövervinnerlig. Jag försöker inte  vara andra människor till lags hela tiden, försöker inte hänga med i allt och med alla och försöker inte få andra människor att vilja hänga med mig längre. Jag var sjuk i “bekräftelsebehovssjukan” förrut. Vill bli älskad av alla, ville vara vän med alla. Alltså missförstå mig inte, om alla vill älska mig så varsegoda ;)!!  Men jag försöker att inte bry mig om de andra längre. Jag är inte helt där för ett helt liv av bekräftelsebehov, av osäkerhet och av rädsla för utanförskap går inte att bryta så snabbt. Men jag är medveten om mig själv och mina problem och medveten om att jag inte kan bli älskad av alla.

Nu måste jag fortsätta jaga fatt på dammtussarna så vi kommer ut i solen sen 🙂

Önskar dig en fin vecka!

kramar Anna