Monthly Archives: June 2014

Våga vara människa med alla våra brister!

Hej på er!

Är nu hemma efter en fantastisk helg i Bella Italia. Har ni inte varit i Comosjön regionen så rekommenderar jag det starkt. En fantastisk plats på jorden där jag tänkte bo när jag blir gammal. Gå runt i långklänningar, stråhattar och handla blommor och grönsaker på något torg. Sitta hemma och måla tavlor, lyssna på musik och äta oliver. Det låter väl som en bra plan 😉
Vår helg var så lyckad och så välbehövlig. Hemkommen med massa ny energi och kreativitet. Maken hade såklart fixat allt hemma med glans, tomma tvättkorgar, lagad mat och städat hus. Han är helt enkelt bäst. Nästa gång är det hans tur att få en lyxhelg!
Sammanlagt var vi 16 personer, 9 från Schweiz och 7 från Sverige. De två gängen kände inte varandra från början, vår gemensamma nämnare var en vän som vi med resan liksom firade hennes födelsedag. Att de från Sverige skulle komma var en överraskning och därför har jag skrivit väldigt lite om resan. Jag vågade inte skriva för mycket så jag skulle försäga mig 😉
Vi var uppe länge varje kväll, åt god mat drack massa bubbel och hade det helt enkelt underbart.
Åkte i torsdags morse 05.45 hemifrån med taxi och var sen framme i Como vid 10.15. Det kallar jag lyx 🙂
Lchf-mässigt höll jag mig bra tycker jag. Det var lite svårt med frukosten som inte direkt var lchfvänlig. Men jag fick in en tallrik ost och skinka varje dag, sista dagen lyxade jag till det med en skivad tomat. Hade med mig egna valnötter som jag åt till osten också för att få lite variation. Så nu har jag ätit cocosgröt, ägg och och bär sen jag kom hem. Middag och lunch har gått bra. Inga problem att byta ut tex potatis mot grönsaker så det funkade fint.

Men det jag skulle skriva om nu var egentligen inte resan även om det är vad som bubblar inom mig just nu.
Vi var som jag skrev 16 st kvinnor på resan. Jag var  yngst med mina 29 år och den äldsta var runt 45. Stor spridning helt enkelt. Alla skitsnygga härliga kvinnor. Torsdagkvällen satt vi på en underbar balkong och drack bubbel och spelade ett spel som heter Tjejmiddag. Jag tror det var för en annan målgrupp men det var lite roligt ändå.
Så kom vi till den obligatoriska frågan som måste ställas till kvinnor, för kvinnor kan ju inte få vara nöjda med sina kroppar: “Vad skulle du ändra på din kropp om du fick chansen?”
Så här i efterhand blir jag så arg på denna värld och hur vi ser på kvinnor och deras kroppar. Tror ni att denna fråga ställts till 16 grabbar. Nej, det hade nog varit: hur skulle du förändra din tjej om du kunde. För kvinnor ska inte få vara nöjda. Kvinnor ska vilja ändra på sig,  banta, dieta och vara missnöjda. Ha dåligt samvete om de inte tränar och äter perfekt. Och jag blir bara så arg.
Det sitter snygga kvinnor runt ett bord med sina vänner och talar om för oss andra att de vill ha mindre fett, större bröst och rakare näsor. Hur många som helst ville ha större bröst!!
Missförstå mig inte nu, jag är inte arg på dessa kvinnor, jag är arg på en struktur som hela tiden matar oss med att som kvinna ska man inte nöja sig med mindre än perfektion.
Vet ni vad? Jag har fött 4 barn och jag kommer alltid ha en mage som visar det. Den kommer aldrig bli slät och fin. Den bär på tecken som visar att jag burit liv inom mig . Mina bröst kommer aldrig mer bli fasta och runda. Återigen, 4 barn. Min kropp har förändrats på så många plan och allt tack vare mina goa ungar. Så kommer det alltid vara. Så ser jag ut och så kommer jag alltid se ut. Ingen kan tala om för mig att jag måste ändra på saker med hjälp av knivar för att få vara nöjd. Jag är sketnöjd med denna kroppen som klarat av så mycket. Jag bar på tvillingar full graviditet och födde dem helt naturligt, den ni! Det är coolare än att springa en iron-man om ni frågar mig 😉
För mig är min viktresa allt annat än en resa efter perfektion. Den resan är en never ending story. Min resa handlar mer om att hitta tillbaka till mig själv. Det har känts som att jag gått omkring med ett skal på mig och där inne sitter en person och ropar på att få komma ut. Jag är på god väg nu och för första gången på jag vet inte hur länge kunde jag sitta runt ett bord med massa snygga kompisar och känna: Jag är så jäkla bra. Jag är värd att sitta här. Jag är jag och jag duger. Så har jag aldrig känt förrut. Jag har bara jämfört mig med alla hela tiden. Haft råångest och mått dåligt i dessa sammanhang. Pga att jag jämför.
Jag önskar så att du som läser denna kunde få känna lite det jag börjat känna. Känslan av att vara bra som jag är, vara stolt över det jag gjort och njuta av resan. Träning har blivit lustfyllt, maten ångestbefriad och jag känner mig starkare än jag någonsin gjort.
MED min randiga bomullsmage, hängande tuttar och gråa hårstrån. Jag är jag, jag är bra och jag är stolt över det jag lyckats med hittils! Det ska du också vara!!!!!!!