Jag ber om ursäkt.

Hej fina ni!

Jag får börja med om att be om ursäkt för  min frånvaro. Jag vet att man inte bygger en stark blogg genom att blogga så sällan som jag gör.
Det har inte funnits kraft och energi över det sista helt enkelt. Jag har inte fallit av banan dock, jag jobbar på med både kost och träning. Jag har börjat köra lite mer cardio i form av power walks det sista då det känns härligare med uteträning än inne när sommaren är här. Sen måste jag nog omforma mitt träningsprogram då det börjar kännas lite tradigt och långrandigt.
Hur som, kostmässigt går det toppen. Jag äter på min kost och njuter av att kunna äta gott, bli mätt, stå sig länge och gå ner i vikt. Magisk kombination.
Frukosten min i dag var nybakade ostplättar med skinka och tomatskivor. Grekisk youghurt med hemmagjord müsli och jordgubbar. Å kaffet så klart icke att förglömma.
Har precis ätit lunch och jag sitter ute i trädgården och skriver. Det är skön söndagslunk i dag då vi har haft en ganska intensiv helg. Började fredagen med att äldste sonen skulle på övernattningskalas. Hämtade honom vid 11 på lördag förmiddag och sen veckohandlade vi. Hem för att göra lunch och sen i väg hela eftermiddagen på Familjedag på killarns fotbollsklubb. Sen direkt vidare till ett annat övernattningskalas för äldste sonen (han var svettig, varm och dödshungrig men mamman är urgullig och tog hand om honom). Ja juste, i fredags var det ju dags för en pappakväll för mellansonen. De åkte och bowlade och sen hade de bokat bord på en restaurang vid sjön. De gav honom en barnmeny men den ratade min son och hoppade på vuxenmenyn. Det ska vara fint när man är ute 😉 Han åt 150 gram entrecote med hemmagjorda pommes och bearnaisesås. Och avslutade med en pannacotta till efterrätt. En efterrätt som de egentligen inte hade men de fixade fram en till honom eftersom det är hans favorit. Han satt med skjorta och kavaj och personalen tyckte han var urgullig såklart. Är så glad att mina ungar väljer riktig mat framför chicken nuggets. Det är något jag tror att man kan vänja sina barn vid, det där med riktig mat. Allt handlar ju om vad man ger dem för mat hemma från början. Sen vet jag att det finns komplicerade barn och det är inte de jag pratar om. Jag tror dock stenhårt på att ge barnen “vuxen”mat från början gjord på bra råvaror. Vi gör typ ingen skillnad mellan barn och vuxna hos oss. Eller ibland gör vi det, om vi vill ha en sallad eller så. Och de får ju äta kolhydrater till maten. Men om vi grillar så grillar vi samma till alla, ingen skitmat till barnen. Jag minns när jag var liten att vi fick grillkorv när de vuxna åt kött. Mina barn hade aldrig ens accepterat det 😉
Vi grillar såklart också korv ibland men då äter vi det allihopa.
Jag tror på att inkludera barnen så mycket som möjligt och inte skilja för mycket mellan vi och dem. På så sätt lär de sig äta massa olika sorters mat, inte vara kräsna och kunna sitta på restauranger ordnat och bra. Isak kom hem från kalaset i morse och kunde inte ens förklara vad han hade ätit för mat men det var gott. Jag bara: du vågade smaka fast du inte visste vad det var? Han bara: Ja, såklart, det är ju så man upptäcker nya maträtter mamma. Haha, det var nog mina egna ord som ekade där tror jag. Men härlig inställning.
Sen äter vi såklart barnanpassat ibland. Mina barn älskar korv och pasta samt fiskpinnar och ris. Fast jag gör såklart mina egna fiskpinnar 😉 Inte så svårt som det låter och mycket mycket godare!
Näe, jag ska sluta låta som en präktig moralkärring men jag tror ändå på min sak att inkludering är bättre än exkludering.  Och barn är värda bra, näringsriktig och hemmalagad mat! För mig har LCHF blivit det riktiga språnget till att äta ren, naturlig mat utan massa tillsatser. Något jag gjort förr med men inte lika helhjärtat som nu.

Har jag skrivit något om vikt på sista tiden? Näe, jag tror inte det va?
Jag vill inte ha fokus på den även om jag personligen fortfarande är lite vågfixerad. Men inte så det går till en överdrift. Tror jag 😉
Jag har gått ner 18 kg nu. Sen jag började i januari. Hajar till när jag ser mig själv i spegeln nu, känner mig stolt stark och glad. Köpte mig ett par byxor i fredags och det var en revolution. Det vet ju inte alla som läser men jag har burit kjol de sista typ 5 åren. För att jag inte hittar byxor i bra modeller utan bara i hemska strechtyg. Nu har jag köpt ett par snygga svarta chinos 3 stl mindre än jag köpte ett par byxor i förra året vid samma tid (som jag aldrig använde).
Ja, jag är glad och stolt. Över att jag gett mig ut på denna resan. Mina framtidsdrömmar och visioner känns så spännande och ju fler kilon som ramlar av mig desto mer känner jag att jag kan nog klara det mesta 😉

Så här kommer lite bilder från sista tiden.

Här har ni en förebild. Den har jag visat förrut i hop med en annan. Jag
tror att jag hade börjat min resa redan då men det var typ i februari. 

Jag i mina byxor. Så sjukt glad och stolt över dessa – 18 kg.
Nyklippt och nytonat hår också 🙂 Ju mer jag tittar så kanske man inte ser så stor skillnad mellan bilderna? Men självförtroende och utstrålningen är i alla fall lite annorlunda 😉

                                 

Äggmacka yao! Eller ja inte en macka men dock en ostplätt. Lätt som en plätt att göra.
Med majonäs (som maken är grym på att göra nu) och ägg smakade det GRYMT!

Köttbullar. Jag har inte riktigt fattat varför man köper frysta såna. Det går SNABBT att rulla och steka egna. Låt dem sen gå klart i ugnen så hinner man duka och fixa resten under tiden. Mums 🙂

Det var väl allt för mig just nu. På torsdag är det Kristi Himmelfärd och det ska jag fira genom en egen färd till Comosjön i Italien. Tillsammans med 8 tjejkompisar åker vi 7.00 från Zürich på torsdag och återkommer på söndag. Det bokade vi i januari och nu är det äntligen dags!

kram på er!!!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *