Dont give your past the power to define your future!

Hej på er käraste ni!

Idag tänkte jag dela med mig av en lite berättelse. En berättelse om en liten flicka och hur hon sedan växte upp och blev vuxen.
Den här lilla flickan föddes in i en helt vanlig arbetarfamilj i Värmland. Pappan jobbade (jobbar) på fabrik och mamman som dagmamma. 3 år senare kom det ytterligare en liten flicka till familjen som nu bestod av en liten blondin och en brunett. Båda med tjocka lockiga hår. Familjen hade det ekonomiskt ganska bra ställt, de kunde åka på utlandsresor (visserligen bara till Tyskland och så var det några av de första att åka charter till Rumänien), hade villa, bil och sommarstuga. Hela somrarna tillbringades på moderns hemö Öland med bad lek och mys i en blå stuga med vita knutar. Idylliskt så det förslår.
När den lilla flickan var 8 år gick allt i krasch. Ni kan tänka er hur man tar ett stort glasfat och slänger det i backen. Så kändes det för flickan. Pappan hade valt en annan inriktning i livet där flickorna och mamman inte längre passade in. Så på flickans 9 års dag flyttade hon med sin mamma och syster 45 mil söder ut just till mammans hemö Öland. Flickans långa bruna lockiga hår var ett minne blott, det kapades till en kort oigenkännerlig frisyr i någons slags trots.
Det gick bra för flickan ändå trots allt, hon fick många nya kompisar i skolan och trivdes bra.
Men det var under denna tiden, från och med flytten som hon började med känsloätande. Inte bara ätande utan även drickandet. Ja inte alkohol såklart, men saft i mängder till en början och längre fram läskedrycker. Vikten bara ökade och ökade. Ångesten kom med den. Det självförakt som flickan led från 12 års ålder är inget att leka med. Hon överlevde bara tack vare att hon började umgås i kyrkliga kretsar. Där man såg utanför utseende och uppskattade det inre på ett annat sätt. Men i skolan var hon alltid beredd på att få en pik från de “coola” killarna.  Hon stod ofta framför spegeln i hallen och försökte se hur stor hennes bak såg ut. Frågade sin mamma gång på gång om den är stor som en ladugårdsdörr. För det hade hon fått höra och det satte sig djupt. Hon var hela tiden väldigt utåtriktad. Gillade dans, teater och musik. Det går att ha låg självkänsla samtidigt som man har hyffsat självförtroende. Fast det var inget vidare med de heller egentligen. Det fanns alltid någon annan som var bättre än henne och så fort hon gjorde något jämförde hon sig med andra. Allting på grund av det förakt hon kände för sin kropp.
Ni förstår kanske att det där känsloätandet inte blev bättre med åren. Det blir en ond cirkel. Man äter för att man mår dåligt och så mår man dåligt för att man äter. För flickan var det främst choklad, godis och bakverk. Det utvecklade sig till ett sockerberoende med nästintill tvångsmässigt ätande.
Flickan träffade som tur var sin man redan som 18 åring. En man med en stabil grund från ett stabilt hem som blev hennes stabilitet. Innan hon sakta men säkert började bygga upp sig själv. Det var en lång resa för flickan som blev mamma väldigt tidigt och som år efter år byggt upp sin självkänsla. Hon är inte färdig på långa vägar men äntligen känner hon något slags hopp. Hopp över att det där ätandet nu äntligen är över. Hopp över att hon äntligen, efter ett helt liv, har kontroll över sin kropp och vad hon äter själv.

Ja, ni förstår nog. Den där flickan är jag. Jag kan inte med ord beskriva för er hur det känns att vara på denna livets resa. Hur det känns att sakta men säkert börja komma ner till vikter jag inte varit på sedan tonåren. Hur det känns att jag dag efter dag, vecka efter vecka tränar för att jag VILL. Utan plågor, utan ångest utan panik.
Hur det känns att veta att jag inte ätit en enda godis eller chokladbit (den ljusa jag var hooked på förr) på över 4 månader.
Hur det känns att ha kontroll.

I have stopped to let my past define my future!
Jag har slutat låta mitt förflutna definiera min framtid!

Tack finaste ni för att ni läser. För att ni skickar mail, kommentarer på facebook och sms. Jag är så glad att ni läser och så glad för er alla mina vänner!

Ta hand om er!
kramar Anna

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *