Monthly Archives: May 2014

Jag ber om ursäkt.

Hej fina ni!

Jag får börja med om att be om ursäkt för  min frånvaro. Jag vet att man inte bygger en stark blogg genom att blogga så sällan som jag gör.
Det har inte funnits kraft och energi över det sista helt enkelt. Jag har inte fallit av banan dock, jag jobbar på med både kost och träning. Jag har börjat köra lite mer cardio i form av power walks det sista då det känns härligare med uteträning än inne när sommaren är här. Sen måste jag nog omforma mitt träningsprogram då det börjar kännas lite tradigt och långrandigt.
Hur som, kostmässigt går det toppen. Jag äter på min kost och njuter av att kunna äta gott, bli mätt, stå sig länge och gå ner i vikt. Magisk kombination.
Frukosten min i dag var nybakade ostplättar med skinka och tomatskivor. Grekisk youghurt med hemmagjord müsli och jordgubbar. Å kaffet så klart icke att förglömma.
Har precis ätit lunch och jag sitter ute i trädgården och skriver. Det är skön söndagslunk i dag då vi har haft en ganska intensiv helg. Började fredagen med att äldste sonen skulle på övernattningskalas. Hämtade honom vid 11 på lördag förmiddag och sen veckohandlade vi. Hem för att göra lunch och sen i väg hela eftermiddagen på Familjedag på killarns fotbollsklubb. Sen direkt vidare till ett annat övernattningskalas för äldste sonen (han var svettig, varm och dödshungrig men mamman är urgullig och tog hand om honom). Ja juste, i fredags var det ju dags för en pappakväll för mellansonen. De åkte och bowlade och sen hade de bokat bord på en restaurang vid sjön. De gav honom en barnmeny men den ratade min son och hoppade på vuxenmenyn. Det ska vara fint när man är ute 😉 Han åt 150 gram entrecote med hemmagjorda pommes och bearnaisesås. Och avslutade med en pannacotta till efterrätt. En efterrätt som de egentligen inte hade men de fixade fram en till honom eftersom det är hans favorit. Han satt med skjorta och kavaj och personalen tyckte han var urgullig såklart. Är så glad att mina ungar väljer riktig mat framför chicken nuggets. Det är något jag tror att man kan vänja sina barn vid, det där med riktig mat. Allt handlar ju om vad man ger dem för mat hemma från början. Sen vet jag att det finns komplicerade barn och det är inte de jag pratar om. Jag tror dock stenhårt på att ge barnen “vuxen”mat från början gjord på bra råvaror. Vi gör typ ingen skillnad mellan barn och vuxna hos oss. Eller ibland gör vi det, om vi vill ha en sallad eller så. Och de får ju äta kolhydrater till maten. Men om vi grillar så grillar vi samma till alla, ingen skitmat till barnen. Jag minns när jag var liten att vi fick grillkorv när de vuxna åt kött. Mina barn hade aldrig ens accepterat det 😉
Vi grillar såklart också korv ibland men då äter vi det allihopa.
Jag tror på att inkludera barnen så mycket som möjligt och inte skilja för mycket mellan vi och dem. På så sätt lär de sig äta massa olika sorters mat, inte vara kräsna och kunna sitta på restauranger ordnat och bra. Isak kom hem från kalaset i morse och kunde inte ens förklara vad han hade ätit för mat men det var gott. Jag bara: du vågade smaka fast du inte visste vad det var? Han bara: Ja, såklart, det är ju så man upptäcker nya maträtter mamma. Haha, det var nog mina egna ord som ekade där tror jag. Men härlig inställning.
Sen äter vi såklart barnanpassat ibland. Mina barn älskar korv och pasta samt fiskpinnar och ris. Fast jag gör såklart mina egna fiskpinnar 😉 Inte så svårt som det låter och mycket mycket godare!
Näe, jag ska sluta låta som en präktig moralkärring men jag tror ändå på min sak att inkludering är bättre än exkludering.  Och barn är värda bra, näringsriktig och hemmalagad mat! För mig har LCHF blivit det riktiga språnget till att äta ren, naturlig mat utan massa tillsatser. Något jag gjort förr med men inte lika helhjärtat som nu.

Har jag skrivit något om vikt på sista tiden? Näe, jag tror inte det va?
Jag vill inte ha fokus på den även om jag personligen fortfarande är lite vågfixerad. Men inte så det går till en överdrift. Tror jag 😉
Jag har gått ner 18 kg nu. Sen jag började i januari. Hajar till när jag ser mig själv i spegeln nu, känner mig stolt stark och glad. Köpte mig ett par byxor i fredags och det var en revolution. Det vet ju inte alla som läser men jag har burit kjol de sista typ 5 åren. För att jag inte hittar byxor i bra modeller utan bara i hemska strechtyg. Nu har jag köpt ett par snygga svarta chinos 3 stl mindre än jag köpte ett par byxor i förra året vid samma tid (som jag aldrig använde).
Ja, jag är glad och stolt. Över att jag gett mig ut på denna resan. Mina framtidsdrömmar och visioner känns så spännande och ju fler kilon som ramlar av mig desto mer känner jag att jag kan nog klara det mesta 😉

Så här kommer lite bilder från sista tiden.

Här har ni en förebild. Den har jag visat förrut i hop med en annan. Jag
tror att jag hade börjat min resa redan då men det var typ i februari. 

Jag i mina byxor. Så sjukt glad och stolt över dessa – 18 kg.
Nyklippt och nytonat hår också 🙂 Ju mer jag tittar så kanske man inte ser så stor skillnad mellan bilderna? Men självförtroende och utstrålningen är i alla fall lite annorlunda 😉

                                 

Äggmacka yao! Eller ja inte en macka men dock en ostplätt. Lätt som en plätt att göra.
Med majonäs (som maken är grym på att göra nu) och ägg smakade det GRYMT!

Köttbullar. Jag har inte riktigt fattat varför man köper frysta såna. Det går SNABBT att rulla och steka egna. Låt dem sen gå klart i ugnen så hinner man duka och fixa resten under tiden. Mums 🙂

Det var väl allt för mig just nu. På torsdag är det Kristi Himmelfärd och det ska jag fira genom en egen färd till Comosjön i Italien. Tillsammans med 8 tjejkompisar åker vi 7.00 från Zürich på torsdag och återkommer på söndag. Det bokade vi i januari och nu är det äntligen dags!

kram på er!!!!

Regn rusk och kallt.

Hej på er!

Det ska föreställa maj månad nu men det är lika kallt som i november känns det som. Kanske inte riktigt men nästan. Det regnar och är runt 10 grader mer eller mindre. Sen kommer det en varm dag och hoppet är tillbaka för att sen dras ner av kylan igen. Blä, inte roligt. Det ser dock ut som att det vänder på fredag och sakta går uppåt igen, vi får hoppas helt enkelt.

Har precis avslutat 20 min tabata och sitter nu och tar igen mig innan jag ska in i duschen och ner i köket. I går var jag med om något jag inte varit med om innan. Jag var ute för en mycket snabb power walk. Vägen ner gick bra. Det går ju neråt som sagt och det var uppehåll. När jag kommit ner och ska ta mig upp bestämmer jag mig för att ta den jobbiga backen. Sagt och gjort upp det går. Och då öppnar sig himlen och det fullkomligt öser ner regn. Och som jag njöt. Det var underbart att bara kötta på i det piskande regnet. Riktigt bra musik i lurarna och rask takt uppåt. Nånstans när jag nästan var uppe kom jag i håg sist jag gick där. Det var vidrig, jobbigt och hemskt trots bra väder. Nu hade jag sånt sjukt flyt och flög nästan upp. Stannade ingenting och kände påtagligt hur mina ben blivit sjukt mycket starkare. När jag kom hem var jag som en speedad duracellkanin. Hoppade upp och ner och kunde inte stå still. Så där som jag har sett folk som tränar mycket beter sig och som jag aldrig förstått mig på. Efter en varm dusch och en stor kopp te landade jag i soffan framför “Svett och Etikett” som finns på svtflow. Fantastiskt bra och roligt program 🙂
Det handlade om löpning i går och det var ju ett roligt sammanträffande eftersom mitt mål med mina powerwalks är att börja löpträna. Det går inte ännu, vågar inte med mina knän (har inga problem med dem men vill ju helst undvika det genom att belasta dem för hårt på en för tung kropp) men det är inte många kilon kvar innan jag sakta men säkert kan börja lite smått. Längtar. Japp, du läste rätt, jag längtar.

Jag bakade muffins med barnen i går. Lchf-muffinsar såklart. Jag försöker undvika bakverk av alla slag, även tillåtna men i går var det sånt eländig väder och det kändes som en bra aktivitet med två stycken snart 4 åringar. Det gick toppen, över förväntan. Inget stort kaos i köket och de gjorde de mesta själva. Inklusive gluffsa i sig de färdiga muffinsarna när storebror kom hem från skolan.

Nehepp, nu är det nog helt enkelt dags att duscha klä sig och fortsätta denna dagen. Som är grå och regnig som skrivet men som märkligt nog känns härlig.
Ja juste, jag glömde nästan bort. I dag ska jag till frisören. Jag lovade mig själv det som ett delmål men det gick så snabbt där när jag kom i det målet och jag ramlade raskt ner 4 kg till. Men i dag ska jag till frisören och fixa till burret och de silvriga små hårstråna på vänster sida.

Lite bilder från instagram

Kvällens middag i måndags. Kycklingfileer fyllda med philadelphiaost och gräslök.
Inlindade i bacon. Till det åt jag stekt vitkål. Yammie 🙂

Gårdagens muffinsbakning. Gjorda på mandemjöl, smör, philadeflia, ägg, fiberhusk och valfria bär. Samt sötning om man vill. 

En inte så snygg bild på mig 😉 Det var jag i ösregnet i går. Min näsa ser nästan oproportionerlig ut 😉
Puss på er och njut av dagen!
Anna

Dont give your past the power to define your future!

Hej på er käraste ni!

Idag tänkte jag dela med mig av en lite berättelse. En berättelse om en liten flicka och hur hon sedan växte upp och blev vuxen.
Den här lilla flickan föddes in i en helt vanlig arbetarfamilj i Värmland. Pappan jobbade (jobbar) på fabrik och mamman som dagmamma. 3 år senare kom det ytterligare en liten flicka till familjen som nu bestod av en liten blondin och en brunett. Båda med tjocka lockiga hår. Familjen hade det ekonomiskt ganska bra ställt, de kunde åka på utlandsresor (visserligen bara till Tyskland och så var det några av de första att åka charter till Rumänien), hade villa, bil och sommarstuga. Hela somrarna tillbringades på moderns hemö Öland med bad lek och mys i en blå stuga med vita knutar. Idylliskt så det förslår.
När den lilla flickan var 8 år gick allt i krasch. Ni kan tänka er hur man tar ett stort glasfat och slänger det i backen. Så kändes det för flickan. Pappan hade valt en annan inriktning i livet där flickorna och mamman inte längre passade in. Så på flickans 9 års dag flyttade hon med sin mamma och syster 45 mil söder ut just till mammans hemö Öland. Flickans långa bruna lockiga hår var ett minne blott, det kapades till en kort oigenkännerlig frisyr i någons slags trots.
Det gick bra för flickan ändå trots allt, hon fick många nya kompisar i skolan och trivdes bra.
Men det var under denna tiden, från och med flytten som hon började med känsloätande. Inte bara ätande utan även drickandet. Ja inte alkohol såklart, men saft i mängder till en början och längre fram läskedrycker. Vikten bara ökade och ökade. Ångesten kom med den. Det självförakt som flickan led från 12 års ålder är inget att leka med. Hon överlevde bara tack vare att hon började umgås i kyrkliga kretsar. Där man såg utanför utseende och uppskattade det inre på ett annat sätt. Men i skolan var hon alltid beredd på att få en pik från de “coola” killarna.  Hon stod ofta framför spegeln i hallen och försökte se hur stor hennes bak såg ut. Frågade sin mamma gång på gång om den är stor som en ladugårdsdörr. För det hade hon fått höra och det satte sig djupt. Hon var hela tiden väldigt utåtriktad. Gillade dans, teater och musik. Det går att ha låg självkänsla samtidigt som man har hyffsat självförtroende. Fast det var inget vidare med de heller egentligen. Det fanns alltid någon annan som var bättre än henne och så fort hon gjorde något jämförde hon sig med andra. Allting på grund av det förakt hon kände för sin kropp.
Ni förstår kanske att det där känsloätandet inte blev bättre med åren. Det blir en ond cirkel. Man äter för att man mår dåligt och så mår man dåligt för att man äter. För flickan var det främst choklad, godis och bakverk. Det utvecklade sig till ett sockerberoende med nästintill tvångsmässigt ätande.
Flickan träffade som tur var sin man redan som 18 åring. En man med en stabil grund från ett stabilt hem som blev hennes stabilitet. Innan hon sakta men säkert började bygga upp sig själv. Det var en lång resa för flickan som blev mamma väldigt tidigt och som år efter år byggt upp sin självkänsla. Hon är inte färdig på långa vägar men äntligen känner hon något slags hopp. Hopp över att det där ätandet nu äntligen är över. Hopp över att hon äntligen, efter ett helt liv, har kontroll över sin kropp och vad hon äter själv.

Ja, ni förstår nog. Den där flickan är jag. Jag kan inte med ord beskriva för er hur det känns att vara på denna livets resa. Hur det känns att sakta men säkert börja komma ner till vikter jag inte varit på sedan tonåren. Hur det känns att jag dag efter dag, vecka efter vecka tränar för att jag VILL. Utan plågor, utan ångest utan panik.
Hur det känns att veta att jag inte ätit en enda godis eller chokladbit (den ljusa jag var hooked på förr) på över 4 månader.
Hur det känns att ha kontroll.

I have stopped to let my past define my future!
Jag har slutat låta mitt förflutna definiera min framtid!

Tack finaste ni för att ni läser. För att ni skickar mail, kommentarer på facebook och sms. Jag är så glad att ni läser och så glad för er alla mina vänner!

Ta hand om er!
kramar Anna

Tillbaka i verkligheten!

God morgon fina bloggläsare!

Nu är vi tillbaka i verkligheten igen. Ja nästan i alla fall. Barnen har fortfarande 1 veckas vårlov men den ska de tillbringa på en fotbollsskola i grannbyn så i dag och imorgon har jag bara twinsen hemma under dagtid. Killarna ser så mycket fram emot det, kommer vara ett par hundra barn från båda byarna och som det ser ut nu bra väder.
Maken är tillbaka på jobbet och på onsdag börjar min skola igen. Ska bli härligt att komma i gång efter ett långt lov som jag dessutom inledde med att vara sjuk veckan innan lovet. 4 veckor borta med andra ord. Men nu har jag en härlig och rolig termin framför mig med illustration, typografi och en lång kul 3D vecka. Allt kommer avslutas med en utställning i juli. Dessutom ringde en go vän från Sverige i går (som tidigare bott här i Schweiz) och sa att de förmodligen kommer på besök i juni.Sen har jag ju nästan glömt bort att jag ska till Italien igen (!!!) tillsammans med härliga vänner i slutet av maj början juni. Utan barn och män hela 3 nätter, ska bli riktigt mysigt och jag hoppas på fint väder!

Vår semester var riktigt bra. Vi fick massa tid med varandra och såg en massa vackra historiska platser. Bland annat var vi i byn Vinci där just Leonardo Da Vinci föddes.
Vi hade sisådär väder med endel regn men det gick förvånadsvärt bra. Lite bilstrul och massa god mat. Höll mig till min LCHF kost och åt endel grillade grönsaker under veckan. Men även fantastiskt god spenat. Frukostarna i början av veckan bestod av ägg och charkuterier. Ostar, salami osv, fantastiskt gott. Men även det tröttnar man ju på efter ett tag så jag gjorde nån slags improviserad kokosgröt med kokos (vanlig) och vispgrädde. Om man inte gillar den vanliga med kokosmjöl kan denna vara att rekommendera, smakar extremt gott (nästan för gott) till färska bär.
Alltså vanlig grädde som man värmer upp med kokos tills det blir den värmen och tjockleken man vill ha. Det blir lite geggigt och nästan som en dessert faktiskt.
Vi hann bränna av 2 ljudböcker under resan, världens bästa grej! Började med Bröderna Lejonhjärta och sen lyssnade vi på en bok som heter Doktor Proktor. Den ena lite läskigt mellan varven och den andra otroligt rolig.
När vi väl var hemma gick det snabbt att packa upp, få i gång tvättmaskiner osv. Packar man bra och strukturerat så går det snabbt även om man har 4 barn 😉

Resultatet från semestern trodde jag skulle vara +-0. Jag har visserligen gått mycket, tränat 1 gång och yogat en gång. Men jag har också suttit väldigt mycket stilla i bilen. Ätit endel nötter och druckit ett par glas vin. Men det visade sig inte på vikten inte, -1,3 kg under en semesterveckan då jag dessutom hade mina kvinnliga månadsbesvär. Det gör mig så glad och stolt samt taggad att kämpa vidare.

I går brände jag av ett Tabatapass och sen ett yogapass. Jag har bestämt att maj månad blir solhälsningarnas månad och jag ska göra ett par varje dag och verkligen få in ett flöde. Ska beställa ny matta också för den jag har är egentligen en fitnessmatta som är ganska rutschig.

Det känns härligt och peppande att gå in i denna vår. Jag gör ju detta tillsammans med mitt livs kärlek och han har också väldigt bra resultat. Om vi inte båda gjort detta är jag säker på att det inte gått lika bra. Man behöver varandras stöttning och tex på semestern var det tydligt. Om tex han inte ätit lchf hade han säkert köpt massa semestergott som man brukade göra och jag vet inte om jag hade pallat att stå emot den veckan med mens och allt. Men nu är vi tillsammans och jobbar som ett team mot ett och samma mål vilket är:
Ett hälsosammare, rörligare och gladare liv. Vi försöker att inte fokusera på mått och vikt (även om vi såklart väger oss) utan vill fokusera på att bygga upp en livsstil där rörelse och hälsa är viktiga ingredienser. Där vi lagar bra nyttig mat utan tillsatser med bra råvaror. Detta är inget projekt med en deadline, detta är ett nytt liv. Därför har jag heller inte satt några datum för när jag ska vara klar eller ha gått ner si eller så mycket. Det tar den tid det tar helt enkelt. Jag vill leva och må bra under tiden så det verkligen blir hållbart. Något har man ju lärt sig av de försök man gjort med viktväkare och pulver förr om åren 😉 Det måste vara hållbart och det måste funka i längden. Därför tar jag mig inte till gym flera gånger i veckan för det är inte hållbart då jag pluggar har 4 barn osv. För mig är hemmaträning varje dag hållbart, något jag verkligen kan göra. Gjort det i 2 månader nu, det känns redan som en rutin i livet. Sen bär jag på en dröm om att börja springa. Kanske är det möjligt till sensommaren/hösten. Jag vågar inte ännu då jag inte vill skada knäna men sen ska det inhandlas riktigt bra skor (sugen på barfotaskor) och ut i skog och mark. Längtan hänger liksom i hop med en längtan om att tillbringa mer tid i naturen som har så helande och läkande kraft.

Ta hand om er nu! Jag ska göra frukost till mina 4 vildbattingar och sedan ska de stora kläs i full fotbollsmundering för att sen spela hela dagen. De är lite nervösa men det släpper ju snabbt för barn.

Detta är en liten före och efterbild. Det är inte samma kläder, samma vinkel eller samma spegel men samma människa 😉 Fast 15 kilos skillnad. Syns på höfterna tycker jag och även överarmarna. 

Kokosgröt med bara kokos och grädde. Och en stor kaffe till det. Fantastisk frukost helt enkelt 🙂

Denna utsikt hade vi i Italien. Solnedgången åt detta håll och soluppgången åt det andra. Ljuvligt 🙂