Att följa sitt hjärta och forma sitt eget liv

Hej finisar!

Jag hoppas att ni har det bra där ni är just nu.
Jag sitter iförd träningskläder matt och glad på golvet i mitt sovrum. Det är ju där “the magic” händer minst 20 min varje dag. Träningen alltså. Mina tvillingar behöver fortfarande sova middag, inte varje dag men nästan för att de inte ska bli hemska, bråkiga och eländiga 😉 De somnar trots det gott om kvällen så det är bara en win-win situation för oss alla. Jag har därför använt denna tid när de sover till att träna. Först 20 min tabata tills svetten rann, sen en liten paus på balkongen i solen och sen 20 min yoga med fokus på fötter och vader.
Nu sitter jag alltså med datorn i knät iförd svarta träningsbyxor och ett rosa linne, håret rätt ruffsigt och skriver här.

Jag pratade med en god vän förra veckan som så fint sa att hon inte ser min resa och min blogg som en viktminskingsprojekt utan en resa jag är på i livet. Och det stämmer så himla bra det. Jag har gjort många förändringar i livet om man ser 1-2 år tillbaka. Allting måste ju ske i rätt takt och det måste finnas kraft att genomföra förändringarna. För mina förändringar är inget tillfälligt, ingen diet, ingen quick-fix utan något som ska hålla livet ut.
För 1 år sen satte jag mig ner och funderade på vad jag ville med livet egentligen. Vill jag studera till något som rätt säkert ger jobb men som inte är mitt försthandsval eller vill jag studera något som jag brinner för, vill jobba med och älskar?
Svaret var inte så lätt som man tror för det är läskigt att ge sig ut på en resa att finna sin passion i livet. Jag skulle ljuga om jag sa att jag är där ännu men jag känner att jag är hyffsat på väg. I rätt riktning i alla fall. För jag vågade att söka en utbildning där passion driver mig och jag vågar att tänka i den riktningen nu. Funderar kring olika val jag har i stället för att fundera kring hur lite val jag har. Självklart är det något begränsat när man har 4 barn, jag kan inte bara hatta runt på massa roliga skolor. Men jag har val och de valen jag har tänker jag se som något positivt. För att komma lite längre i detta ska jag på ett möte nästa vecka på en spännande plats där jag kanske ska plugga vidare. Vi får se hur det känns, men jag känner mig modig som ens vågar tänka utanför min komfortzon och tänka längre. Våga drömma och våga försöka. Vad gör det om jag misslyckas? Jag har ju faktiskt försökt och något lär man sig alltid:)

Förresten lyssnade jag på Anna Hallen på en podcast i dag. Hon har en så sund inställning till kost, hälsa och livet.
Hennes tes är att vi måste lära oss att leva livet, inte tugga oss igenom livet. För många av oss med övervikt har tuggat oss igenom glädje, sorg och problem. Varje fas i livet kan man ju tugga sig igenom om man så vill. Men det finns fler värden i livet än maten. Och så säger hon att vi inte ska lägga så stor vikt vid den där tallriken. Maten är bara 1 del av välbefinnandet. Stresshantering, vila, återhämtning och glädje är andra saker som är otroligt viktiga för ett bra liv.
Därför måste inte ett liv med övervikt innebära sorg och det har det inte heller gjort för mig. Jag har känt mig generellt glad över det liv jag lever men hela tiden känt mig begränsad i vad jag kan, vågar och vill göra. Jag vill/kan/vågar inte sitta i bikini och bygga sandslott med mina barn. Men det ska bli ändring på det och den enda som har makten över mitt liv är just jag själv. Det är en sån kick när man verkligen fattar det på riktigt, att jag har makten att göra vad jag vill och förändra det jag vill förändra. Mitt liv är inget hopkok av diverse sammanträffanden, det är ett resultat av vad jag vill göra med det!

Ta hand om er! Gissar att det kan bli lite bloggtystnad från mig under påsken. Men jag tränar på, äter min kost och yogar så mycket jag kan för att jag mår så bra av det.

kramar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *