Vår i luften!

Hej kära du!

Jag sitter i vårt vardagsrum med öppen altandörr, solen fullkomligt överväldigar mig. Jag är en soldyrkare av rang. Så fort den lyser får jag energi och känner mig fullkomligt spudlande lycklig. Jag har hela tiden trott att det har varit värmen jag är ute efter men har mer och mer insett att det handlar om solen. Från att jag var 20 ungefär tills nu har jag dessutom utvecklat en passion för uteliv. Jag älskar att vara ute, oavsett om det är kallt eller varmt så länge solen lyser 🙂
Denna veckan har varit full av uteaktiviteter och det bästa med våren är att man vet att detta är bara början. Eller ja, skidåkningen är väl i sluttampen.
I torsdags åkte vi till ett berg ungefär 30 min från oss där vi mötte upp goda vänner. Barnen åkte skidor som aldrig förr tillsammans med dem och själv fick jag äran att ta en barnvagnspromenad med deras bebis i strålande sol och massvis med snö. Det var lite trögt i början med ganska lös snö. När bebisen sakta började gny i vagnen kände jag att det var lika bra att vända och gå samma väg tillbaka då jag inte riktigt visste hur lång slingan jag gick på var. Man vill inte stå på en vandringsväg mitt i skogen med en gråtande bebis som jag inte kan trösta (man har väl varit med förr: höhö).
Tillbaka vägen var dock perfekt. Jag hade ju redan gjort spår med vagnen och det var nedförsbacke, det var magiskt med snö överallt, strålande sol, klarblå himmel och fantastisk bergsutsikt.

Eftersom jag inte åker skidor så satt jag sen ett par timmar i solen, pratade och umgicks med vännerna och njöt av att se barnen och maken åka skidor i fantastiska pister. Japp, jag skolkade. Det var icke handledda lektioner med en uppgift jag bara kände blä inför så  jag bestämde mig för att tid med barnen och maken var bättre investerad tid. De små var ju på dagis som vanligt. Jag tror vi alla  var lite höga på känslan av hur bra dagen blev och barnen pratade om skidåkning hela vägen hem, hela kvällen och fortsatte morgonen efter. 
I går fortsatte vi med sportlovsaktiviteter. Vi satte oss på cyklarna och körde sammanlagt 30 km. Hemifrån över sjön till en bondgård där vi åt lunch och sen vidare längst sjön till en by. Det var 13 grader och strålande sol, en makalös dag. När vi kom hem var vi alla ganska trötta men på ett skönt sätt. Utelivet, det bästa jag vet. Att man dessutom får motion på köpet är ju inte fy skam 🙂 Perfekt lchfmat hittade vi på bondgården också, diverse salladsröror med laxfile till. Det är ganska enkelt att äta lchf i detta landet då deras salladsbuffe kultur är lite mer utbredd och har bättre sortiment än hemma i Sverige. 
Det går fortfarande väldigt bra på min resa. Inget sug och fortsatt viktminskning. Jag har kommit i gång med daglig träning i form av ett program som heter Kostologik30. Det var ganska trögt i går kväll efter så mkt cykel men jag gjorde det! Yay !!
Jag har funderat lite kring detta med motivation och hastighet. Ofta blir man ju mer motiverad om det går snabbt att bli av med kilona, men samtidigt vet jag av erfarenhet att snabb viktminskning med extrema metoder håller oftast inte i längden. Jag har under 30 års tid byggt upp denna kroppen och alla de vanor jag har. Det går inte att rasera dåliga vanor och bygga om kroppen snabbt. Denna gång är det för alltid, jag har tydliga mål och vet vart jag vill komma. Men det får ta den tid det tar, så det verkligen blir rutiner som sitter utan minsta tvivel. Jag känner att jag är en bra bit på väg när det kommer till kost. Förr har jag alltid velat ha “något sött till kaffet” oavsett om det handlar om en liten bit choklad eller ett bakverk om vi är ute på restaurang eller cafe. Jag tänker inte ens i de tankebanorna längre. En kopp kaffe räcker, det är de enda jag vill ha efter maten. Det är klart att man faller in i fel tankebanor ibland och känner att något sött vore gott men det stannar där. Jag bakar inget, jag tar inga substitut. På sin höjd tar jag ett par bär men det försöker jag också att undvika. Inte för att jag tror att bär är farligt men för att jag vill jobba på mina vanor. Rom byggdes inte på en dag brukar man ju säga och jag tänker inte stressa fram denna nya version av mig själv. Det får ta den tiden det tar och jag tänker jobba med mig själv inifrån och ut. Det är förändringarna inombords som kommer märkas utanpå mig. Det handlar inte om att få smala lår och platt mage. Det handlar om att bygga en person stark inom och utombords som har makten över sig själv, sin kropp, sitt ätande och sina tankar. 
Och resan har bara börjat!
Ta hand om er kära ni! Förlåt för långt inlägg men jag kompenserar för hur sällan jag skriver 😉
Lev väl!
kramar Anna

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *