PMS-troll

Yes, trollet kallat PMS är på besök.  Sen twinsen föddes känner jag av det 1 vecka innan det är dags. Inte kroppsligt men på humöret. Så den sista veckan har jag gått runt och varit arg och ledsen.
Inte på familjen tack och lov, men på annat.

Tex detta. Det finns folk som säger och tycker att bara för att man hoppat på en diet som råkar vara poppis nu, så tror man att det är en lätt lösning utan genvägar.
Skulle LCHF vara utan genvägar, skulle det vara lätt? Den som säger det har ingen koll och det gör mig arg. Är inte lika arg i dag som för ett par dagar sedan men jag måste ändå skriva av mig.

Folk vill väl kanske väl. De kommer med små välmenande råd om att röra på sig mer och äta mer grönsaker. Men det är lite som att säga till en alkoholist att han kanske ska röra lite på sig och dricka mer vatten. Men fortsätt du med alkoholen du, du får bara lära dig att hantera den.
Jag tror inte jag är en sockernarkoman för jag har aldrig haft svåra cravings, har inte vräkt i mig okontrollerat och kände heller inte hur jag “avgiftades” i början. Men jag har definitivt varit beroende av socker och för den delen kolhydrater. Det är ganska extremt att bestämma att man vill gå ner 30-40 kg såsom jag har gjort. Och då måste man ta till “extrema” metoder. Jag har klarat det på en viktväktarkost  också men det är lättare att göra avsteg. Nu vet jag bara att det där äter jag inte punkt. Som i dag på vägen hem var jag så sjukt sugen på bröd och bakverk. PMS-trollet som sagt. Men det spelar då ingen roll vad jag är sugen på för jag äter inte sånt PUNKT. Jag hoppas att jag kommer kunna leva normalt om ett par år, då jag äter något sött på helgen och sen är nöjd. Men om så inte är fallet kanske jag alltid måste vara extrem. För jag vill inte ha det så här längre. PUNKT. Det är min egen vilja och jag tänker inte som ett politiskt spel, fortsätta vara överviktig för att det är viktigt att kvinnor får se ut som de vill. Jag tycker också det, tro inget annat. Värdet i människan sitter INTE i utseendet. Jag tror inte att allt kommer bli lekande lätt när jag gått ner och framförallt är det ingen genväg till hälsa. Det är en bra väg till hälsa som förmodligen kommer vara krokig och full av hinder men jag tänker komma i mål.
Att kämpa mot sjuka kvinnoideal samtidigt som man går ner i vikt måste vara möjligt.Sen kan det vara så att jag kanske måste gå i terapi själv för jag har levt med detta så många år att jag tyvärr har låtit det hindra mig.
För låt mig vara ärlig med dig. Jag har sjukt låg självkänsla. Det är nog en kombo av att ha varit hemma med barn många år och samtidigt vara överviktig. Jag tror inte mig själv om speciellt mycket. Jag kan sitta på tåget och fantisera om hur andra har det, de där som ser så lyckade ut. Kanske finns inga människor som känner sig lyckade, och kanske är de alldeles för hemska att umgås med för att jag ska träffa dem. Jag har ingen som helst lust att hänga med folk som anser sig själva fantastiska och lyckade. Jag är otroligt glad för det jag har åstakommit; min familj, vårt liv här i vårt nya land osv. Men ibland går det sönder inom mig och jag faller pladask. I dag var en sån dag. Var en otroligt svår uppgift i skolan i dag och när jag satt där med ett stort PMS-troll som talar om för mig allt dåligt i världen så kände jag bara: nej nu få det vara nog, jag pallar inte detta nu åker jag hem. Vilket jag faktiskt gjorde. Med gråten i halsen och paniken i bröstet så sa jag hejdå till alla och åkte hem. Sen fick jag solterapi när maken tog sin lunchrast med mig och vi tog en riktigt lång promenad i solen som vi avslutade med lunch. Nu sitter jag hemma och jag mår visserligen fortfarande rätt kasst men jag är medveten om att det är pga denna perioden.

Så därför känner jag att mitt kämpande inte kan förminskas till en genväg. Jag är medveten om att jag måste jobba på min självkänsla och att viktminskning inte kommer lösa alla världens problem. Så naiv är jag såklart inte. Men jag tror det är en viktig del i bygget av det som är mig. Jag är inte bara på en resa rent fysisk utan jag håller på att försöker fundera ut vem jag är och vad jag ska göra. Jag trivs bra som mamma men behöver även något mer, något för mig, för Anna. Och den resan är jag på samtidigt, lista ut vad jag har för plats här i världen. Ibland rasar det i hop för mig och då är jag så tacksam för min man som alltid finns där. Med en famn, med ett öra eller bara gå där i tystnad hand i hand i solens sken och bara vara. En plats i livet där jag får vara jag utan krav på prestation.

2 thoughts on “PMS-troll

  1. Emelie H

    Jag vill bara skicka en stor kram till dig Anna 🙂 Inte för att du känner mig, men jag tycker att jag är fantastisk och lyckad och jag tror inte att du hade tyckt att jag hade varit speciellt dryg om du hade umgåtts med mig. Du är också fantastisk och lyckad och verkar vara en superhärlig tjej tycker jag. Du är grym som satsar på dig själv och våga inte intala dig själv något annat. Kram på dig/Emelie – LCHF-pedagogen

    Reply
    1. LchfAnnaSchweiz

      Oh Emelie, tack!
      Det är klart att du är fantastisk och lyckad, det är du med. Det var inte riktigt så jag menade 😉 Jag menar nog alla dryga människor som tror de är bäst i allt typ och att alla andra är sämre. Det finns ett par för många såna i min klass och de är inte trevliga att vara runt för länge. Alla är fantastiska och lyckade såklart, för alla har vi våra egna mål och våra egna liv 🙂 Och fantastiska är vi för att vi är de vi är!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *