Vad kul med så mycket respons!

Över 200 läsare från i går, vad kul! Men också skitläskigt.
Makens reaktion på gårdagens blogginlägg var: Oj vad du var personlig, du får inte skriva något om mig 😉 Det tänker ja såklart inte göra. Lämnar familjen utanför men kommer fortsätta skriva personligt om hur jag upplever saker, känner inför situationer osv.

Jag har snart varit 2 veckor utan socker. De första dagarna var riktigt vidriga. Magen protesterade och jag fick ont, huvudvärk from underground. Men sen när ca  4 dagar gått vaknade jag upp utan huvudvärk, utan magont och mådde bra. Nu är det borta. Jag vågar inte ens slicka av mitt finger om jag råkat få något med socker på 😉 Jag kör nu strikt LCHF vilket innebär max 20 gram kolhydrater per dag. Vet inte hur mycket jag får i mig för man ska ju inte direkt räkna men håller koll på innehållet. Och det är ju det som är en av fördelarna med denna metod, att jag slipper räkna.

För så här är det. Om man har övervikt så har man på ett eller annat sätt ett matstört beteende. Jag har det absolut. Jag vågar påstå att det inte handlar om maten, äter inte mer än jag orkar och har koll på vad som är bra. Vräker inte i mig pizza varje kväll direkt. Men sockret är boven för mig. Alltså jag älskar socker. Min tunga älskar att få in något sött på sig och i början när det försvann blev den nästan chockad. Jag vet hur man ska äta. Jag vet att man ska röra på sig. Jag är inte dum. De flesta med övervikt vet bättre än andra för man läser allt man kommer åt och tänker, funderar och hoppas att en dag få orken.
När jag kört kaloriräknarmetoder såsom viktväktarna så känner jag hur en liten “matdjävul” vaknar inom mig. En som talar om för mig att äta mindre av det så jag får mer där. Som hela tiden tjatar på om mat,påminner mig om mat osv. Han sitter även där när jag tränat och talar om: lite till så får du bonuspoäng. Mitt matstörda beteende späs på och jag vet till slut inte varför jag tränar. Jag mår bra av att röra på mig, älskar frisk luft och att vara ute. När jag promenerar hemifrån ner mot sjön i solskenet mår jag bra. Jag gillar att utmana mig och min kropp. I dag körde jag det pass jag fått från min PT som är anpassat till mig och går att göra hemma. Det är riktigt jobbigt mellan varven men efterråt är det så skönt. Och nu tänker jag så, jag gör det för att det är bra för mig och skönt inte för att få bonuspoäng. Jag ska inte försöka måla mig själv i guldskimmer, tränar inte extremt mycket men jobbar på att bli bättre. Försöker gå överallt (bristen på körkort kan ha fördelar) och försöker köra mitt pass 2 gånger i veckan. Ibland blir det mer, ibland inget alls. Jag försöker använda träning som terapi och bearbeta mitt liv. 4 barn och en man är underbart men också ansträngande. Tid för sig själv och sina egna tankar blir mer och mer viktigt för mig så att stänga in mig i ett rum med musik i öronen och köra ett hårt pass är som sagt terapi, behöver bara vara i nuet utan tankar kring kommande timmen, barnen osv osv.

Jag tycker det är otroligt kul att så många vill följa mig på min resa. Tack för all respons på instagram, facebook och mail. Det kommer nog inte vara en rak väg men jag har målet klart. Jag har endel stora saker som händer 2014 . Fyller ju 30. Och i september ska jag till Berlin i 2 veckor. Utan barnen. Ja, det är nog det värsta och underbaraste som kan hända mig. Fattar inte hur jag ska överleva det men får göra mitt bästa 😉 Det jag ville säga med det är helt enkelt att 2014 kommer vara ett händelserikt år och det är även det året då jag mer satsar på mig själv. Anna 2.0 kanske. Efter snart 10 år som bara mamma är det liksom dags 😉

Tanken med den här bloggen är förövrigt att dela med mig av min resa men kanske på ett lite djupare plan. Jag kommer försöka beskriva hur jag tänker, vad som hänt i mitt liv och hur saker och ting känns. Och dela med mig av både med och motgång.
Så fortsätt kika in och kommentera gärna!

kramar!

4 thoughts on “Vad kul med så mycket respons!

  1. Beatatjata

    Jag gillar personliga bloggar, vill liksom lära känna personen bakom. Nu känner jag ju dig lite ändå men du fattar… Jag är själv både personlig och privat i bloggen. över gränsen för en del men rätt för mig. Sådan jag är i verkliga livet också, tror jag. Ser fram emot att följa dig här!

    (Nu ska jag bara klura ut vilken av knapparna här under är “publicera kommentar”. Min tyska är inget vidare…)

    Reply
    1. LchfAnnaSchweiz

      Så trevligt att jag kan få vara lite tysklärare också 😉
      Personliga bloggar med twist är intressantas absolut. Försöker läsa din lite då och då,men nu när jag gett mig in i bloggandet så blir det nog oftare.

      Reply
  2. LCHF-pedagogen

    Det ska bli kul att följa dig Anna 🙂 Jag tror faktiskt att de flesta av oss är ätstörda på ett eller annat sätt. Det är nästan svårt att bli annat i detta samhälle. Det låter kanske överdrivet och de flesta skulle säkert inte klassa det så men jag kan se det så. För min del är det inget som riktigt har märkt utåt eftersom jag ätit bra mat på regelbundna och så vidare. För min del har det inte varit några problem med själva maten, men jag har haft ett överdrivet fokus på mat och en överdriven rädsla för hunger. Med LCHF märker jag att detta har blivit bättre och tror att den utvecklingen kommer fortsätta 🙂

    Reply
    1. LchfAnnaSchweiz

      Jag tror du har helt rätt. Men jag tror det är på ett vidare plan än bara hos individen utan det är från samhälleti form av matproducenternas propaganda osv. Har du sett dokumentärserien på URplay om just kost, ekonomi och politik? Otroligt intressant 🙂
      Kul att du vill följa mig!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *