Monthly Archives: January 2014

Varför? Och lite allmänt tröttbabbel…

Man kanske inte tror att det är sant men det finns de som ifrågasätter att jag vill gå ner i vikt. Inte bara LCHF utan hela grejen med viktminskning. För att jag genom det på något sätt skulle cementera de sjuka kroppsidealen vi har i dag.
Först och främst: Jag tycker också att kroppsidealen är sjuka. Det är en otrolig hets på att man ska vara smal, späkad, klä sig utmanande. Jag tycker att hetsen på kvinnor är helt galen men min viktresa handlar inte om det alls. Min resa handlar om att jag vill trivas bättre med mig själv. Den handlar om att jag vill leva länge tillsammans med min familj. Det handlar om personliga saker men det handar inte om att cementera skönhetsideal. Det är ungefär lika dumt som att säga att ni som redan är smala borde ju gå upp i vikt för annars stöttar ni skönhetshetsen.
Jag är ju bara en helt vanlig 29 årig tjej som så länge jag kommit i håg varit överviktig och som inte vill vara det längre. Och som har funnit ett sätt att göra det på som jag trivs bra med. För det gör jag verkligen, tro det eller ej. Äter så mycket god mat och är typ aldrig hungrig.
Har hållt på i snart 1 månad och hittils visar vågen -5 kg. Det stod ju lite still mellan ett par veckor så därför gjorde vågen ett språng denna veckan med -3,7. Men som sagt, jag tror det är 2 veckor i en egentligen. Det kanske kan hålla på så här snabbt ett litet tag till men sen kommer det ju stabilisera sig och gå långsammare.

Så här ser ett typiskt Anna mellanmål ut.
Turkisk youghurt, vispgrädde och bär som jag blandar i hop. Lite krossade valnötter över. Till det två st ketobollar. Det är smör, kakao, kokos, kaffe och eventuellt lite sötningsmedel i någon form. Men det behövs inte. Smakar otroligt gott till kaffet och mättar bra.

Träning och fint väder!

Jag känner hur det spritter inom mig, vi går mot härligare och finare väder med stormsteg. Spelar ingen roll att det är grå januari, jag vet att snart är det vår. Enklare att stå ut när man vet om det 🙂

Kom i väg på träningen i går, det var jobbigare än jag trodde. Det var ett kardiopass först som kändes i höfterna (!!!) och sen styrka med tyngder och rörelser tillsammans. Det var riktigt bra, har träningsvärk i magen 🙂
Zumban har paus i 2 veckor men jag ska ta mig att simma på torsdagarna tills dess. Finns en annan simhall 5 min härifrån som har öppet på just torsdagar så det är planen för denna och nästa vecka.
Allt jag rör mig är bra, satsar inte på att bli nån atlet men som sagt röra på mig.
Idag sken solen (till skillnad mot i går då det haglade, regnade och snöade på en gång…)så jag tog twinsen med mig och tog en 2 h promenad i solen. Först satt de i vagnen men sen ville de gå själva så jag lät dem spatsera längst vägen som går vid sjön. Tog sen tåget hem, väldigt bra att man inte tar ut sig eller framförallt tar ut de små)
Det var denna morgon jag liksom kände att livet är härligt. Jag har 4 friska barn en fantastisk man, ett fint hus och goda vänner. Och jag har all makt att göra vad jag vill med mitt liv och det är precis det jag gör nu. Tar makten över mig själv en gång för alla!

kram på er!

ps: Maken har gömt vågen, mitt tvångsbeteende fortsatte…. Så nu blir det MAX en vägning per vecka 🙂

Antiklimax och planer för februari!

Hej på er!

I går kväll är min chokladätardag. Det betyder med andra ord att jag äter lite mörk choklad i någon form med minst 79% kakao. I går fick jag även tag på 100% choklad som jag hade med i baket.
Gjorde en plåt med LCHF snickers som innebär ett lager mörk choklad (smält först) i botten, ett lager jordnötter och osötat jordnötssmör i mellan och sen ytterligare ett lager mörk choklad över. Det går inte att föräta sig på, stört omöjligt 😉
Barnen åt med stor glädje då de älskar mörk choklad. Har massvis kvar i frysen som får vänta tills nästa helg helt enkelt 😉

Efter att de somnat satte jag mig ner och funderare och planerade för min träning. Jag älskar stavgång i friska luften.  Tog på mig mina träningskläder i morse och gav mig ut, hann 2 meter innan jag ramlade pladask då det är glashalt ute i dag. Snacka om antiklimax  då jag fick gå hem igen 😉
Men nu när det börjar bli ljusare ska jag få till det ett par gånger i veckan ändå, främst på helgen tror jag då jag gillar att få till det innan frukost. Jag har mitt PT pass hemma men i ärlighetens namn, det är enformigt efter ett tag och otroligt svårt att få till.

Läste på http://lchfklubben.se/minlchfresa i morse och han har startat en utmaning för februari som jag hänger på. Den handlar om att förändra något i ens liv i februari och då jag redan tagit tag i kosten är nästa pusselbit träningen.

Jag bor egentligen nära ganska många gym men har inget körkort och det försvårar då det inte finns något gym med gångavstånd, buss eller liknande.
Men i byn vi bor finns det en byförening och de har en “aerobic” grupp. Inte klassisk aerobic man tränar även med tyngder. Det är på måndagar och jag har 5 min promenad dit. Det är inte den mest hårda träningen då åldern på gruppen tenderar att vara relativt hög men hon som leder den har 3 olika nivåer man kan köra så man får upp ett ganska bra flås ändå. Dit kommer jag gå varje måndag utan undantag.
Sen finns det 2 olika studios i grannbyn med pilates, yoga och zumba. De har även en flamencogrupp, hade varit himla kul att testa. Jag måste göra saker jag tycker är roliga och att gå runt bland maskiner på ett gym är inte kul, träna crosstrainer i 45 är inte heller kul. Zumba är roligt  om än lite pinsamt ibland med alla höftrörelser 😉
Finns det plats i torsdagsgruppen för Zumba så blir det veckans andra träning. Det är vad jag får in i mitt schema nu, 2 gånger/vecka. Maken tränar på gym men har tid att göra det på sin lunchrast och det finns helt enkelt inte tid för mig att göra det. Men träna måste jag göra, mår otroligt bra av det. Det kommer med största sannolikhet vara tufft på torsdagar att komma hem från en heldag i skolan, äta och sen byta om och åka och träna men det får vara värt det. Styrketräning kommer jag börja med sen men nu är fokus kondition och få upp flåset.
Sen när jag har tid och ork kommer jag simma på fredagskvällar. Det är också i vår by och helt gratis då det är i skolans simhall. Öppet varje fredagskväll fram till 22 så jag kan till och med natta barnen och sen gå. Men det är inget jag kan räkna med att göra regelbundet varje vecka då min äldste son spelar fotboll på fredagskvällar.

Januari var månaden jag tog tag i kosten. Har kommit väldigt bra in i det nu. Fått in bra rutiner på tex frukost som var svårast i början. Kommit över den värsta perioden av magont, trötthet och huvudvärk och mår nu bara bra utan sockerfall, huvudvärk och annat elände.
Februaris utmaning blir att få till en träningsrutin som funkar för hela familjen och den är nu planerad.

På social medier finns februaris utmaning under hashtaggen: jagochminlchfresa
Där kommer jag tagga bilder som har med mina nya träningsrutiner att göra. Jag heter lchfannaschweiz på instagram för er som är intresserade. Där blir det mest mat och recept men framöver även träning 😉

Ha en fortsatt fin söndag! Killarna har scouter i dag då vi tänkte ta de små för en promenad i skogen där det inte bör vara lika halt som på gatorna 😉

Mått och att lyssna på sin kropp!

Hej på er!

Så, jag vet att jag inte bloggar varje dag, jag måste få till det som en rutin helt enkelt. Men jag vill inte bli en såndär som bloggar om inget speciellt utan vill skriva något av vikt när jag väl skriver. Ja inte OM vikt 😉 Men av vikt. Näe, jag är inte Göteborgare även om man ibland kan tro det när det kommer till min humor.

Det har varit en intensiv vecka.Det tar på krafterna att ta hand om barnen själv en hel helg så jag var ju inte direkt utvilad när måndagen kom 😉 Sen har det varit födelsedag, kalas och så skola. I skolan har vi jobbat med lera och skulptur och byggt en stad. Kanske inte låter så jobbigt men man kände sig lite som i mästerkocken eller andra tävlingsprogram då allt har en tidsram och deadline. Man måste verkligen jobba på det. Inte blir det bättre av att en person i gruppen var extremt dominant och sket i oss andra heller, men jag klarade även det och nu är det över.
Hade planerat en helg med en god härlig vän i Bern men vi båda mådde krasst. Jag var sjukt trött och hade halsont hon ont i en arm. Vi avbokade i går kväll och ska åka nästa eller nästnästa. För tid med vänner ingår i mitt nyårslöfte: ta hand om mig själv.
Det är otroligt viktigt att man lyssna på sin kropp och därför fick jag även ställa in torsdagens styrelsemöte. Det är roligare än det låter, vi är ett gäng svenska tjejer som ses 1 gång i månaden och käkar middag och pratar om livet. Massa olika personligheter vilket gör det till en härlig mix av folk som jag verkligen tycker om. Men jag fick stanna hemma. Var så trött att jag somnade på tåget hem. Somnade i soffan vid halv 9 och tog mig sen stapplande upp vid halv 11 och stupade i säng. Bara tanken på att dricka procecco på stan fick mig nästan att svimma av utmattning.
Men i dag är jag pigg. Lagt mig i tid de flesta kvällarna denna veckan och som sagt lyssnat på kroppens signaler.

Mätte precis min kropp igen. Sen den 16:e januari har det försvunnit 7 cm på mig på olika ställen. Hela 3 cm runt midjan!!!! På alla ställen utom låren hade det försvunnit och jag kände mig så lättad då jag inte sätt så stora resultat på vågen den sista tiden.

Nu lyser solen! Vi ska gå ut och ta en härlig förmiddagspromenad innan det är dags för lunch och veckohandling.

puss&kram på er!!

Kontunitet!

Jag vet att man måste skriva kontinuerligt på en blogg och jag ska verkligen göra mitt bästa. Det är dock svårt ibland att finna tid att sätta sig ner och skriva när man omges av en stor härlig familj och allt vad det innebär av logistik, tvätt, matlagning, snoriga små näsor och hostande små kroppar. Det är mitt i kallaste perioden och vi är konstant lite förkylda, jag knaprar c-vitaminer och har halsont varannan dag ungefär. De stora är friska, maken är frisk men de små är snoriga och har haft feber i perioder. Nu verkar vara en feberfri period, det tackar vi för 😉

Vet ni, det är himla tur att jag gillar cocos och nötter så mycket som jag gör. Det äter man nämligen en hel del vid en LCHF kost. Jag börjar sakta men säkert lära mig ett nytt sätt att laga mat och tycker inte det är så svårt längre. 3 veckor i morgon utan minsta socker och max 20 gram kolhydrater under en dag (varav det mesta kommer från grönsaker). Jag är så sjukt himla stolt över mig själv, för jag är ju som sagt en gottegris.
I måndags firade vi vår 7 åring som fyllde år. Började med en tur till stan och där lunchade vi. Vinkade sen av svenskbesöket och sen for vi hem. Väl hemma lagade vi mat och framförallt och dit jag vill komma är att jag bakade en sockerfri tårta. Gjorde botten på mandelmjöl, pofibrer , ägg och lite smör. Och så stevia i. Stevia, det nya naturliga sötningsmedlet som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om eller ställa mig till. Finns det tillräckligt med underlag för att använda det?
Hur som, det jag skulle berätta är att jag nog inte tål det eller blir socker påverkad trots att man inte ska. För det smäller till ungefär 10 min efter att jag ätit något med stevia i (alltså ren stevia, inget uppmixat, de tål jag bättre. ) Får pang ont i huvudet, blir snurrig och dizzy. Alltså känns som att jag ser suddigt. Någon annan som upplevt samma sak när de ätit något med Stevia i?
Märker ingenting med Sukrin Melis eller blandsötning tex Erytitrol och stevia tillsammans. Men ren stevia gör mig knasig.
Så efter tårtätandet mådde jag inget vidare. Men de andra tyckte om det, åt och tänkte nog inte ens på att det var gjort på annat än socker och mjöl. I dag på kalaset gjorde jag dock en vanlig botten 😉

Jag märker att jag börjar få ett vägarbeteende som jag inte gillar. Jag vill gå ner i vikt men främst vill jag vara frisk och ha ett hälsosamt liv. Jag vet att viktminskningen är en bra effekt av det men jag vill inte ha siffror på en våg som det som styr mig. Det är dock väldigt enkelt och jag märker att jag väger mig så fort jag kommer åt. Inget bra tecken och framförallt inget som säger hur man mår eller vad som händer i kroppen. Det vet jag. Men ändå håller jag på. Funderar på om maken ska få gömma vågeländet och bara ta fram den en gång per vecka och så väger jag mig då. Jag vet faktiskt inte. Men det skrämmer mig att det blir en sån hets när jag borde mäta om jag mår bra. Och bra det mår jag, bättre än på länge faktiskt. Vågar inte ens tänka på hur jag skulle må om jag började äta kolhydrater igen. Får ju ont i magen av lite för mkt mörk choklad;)
Det är dock lättare att säga än att verkligen göra det där. Men om man säger det tillräckligt många gånger kanske man intalar sig att det är så och faktiskt slutar väga sig hela tiden? Vad tror ni? Vad har ni som läser för förhållande till vågen?
När jag inte är i viktminskingsfas så tänker jag inte på den. Väger mig ibland, ser till att jag inte går upp men inget annat. Lite ångest såklart men så är det väl. Men nu när jag ska ner så vill jag inget annat än att den ska visa minus, gärna flera gånger om dagen trots att det inte är varken bra eller realistiskt. Varför gör så mot sig själv när det bara slutar i besvikelse.
Mitt i allt detta har jag i alla fall världens bästa man. Han är helt enkelt grym på att uppmuntra och säga till mig på skarpen 😉

För er som har instragram, följ gärna mitt nya nick för just min viktminskning och kost. Det blir endel mat och så där. Jag älskar forumet för LCHF på instgram. Folk är så otroligt trevliga, snälla, generösa och peppande.

mitt nick är: lchfannaschweiz

För er som är mer intresserade av LCHF kolla in www.kostdoktorn.se
otroligt bra och matnyttig information.

På återseende! kramar Anna

Hur långa inlägg bör jag skriva?

Hej på er!

Hoppas er helg har varit bra. Vår har varit ganska lugn. Maken har ju varit i bergen och kom hem i går kväll. Vi åt raclett tillsammans. Fick tänka om lite där för det är ju både potatis och bröd i den maten 😉 Potatisen klarade vi oss utan, hade massa grönsaker till men som sagt brödet kändes tomt. Så jag slängde i hop Oopsies. Det är ett “bröd” på ägg och färskost. Det blev ok, skulle kunnat vara lite fluffigare men smakade väldigt bra med smält ost på.

Mina barn har alltid älskat “mammas hemlagade” saker. Så det tar jag helt enkelt fasta på och gör det mesta nu. Youghurten tex är bara naturell med vaniljpulver i. Och i lördags gjorde vi eget lördagsgodis. De älskar ju (!!!) redan mörk choklad så det var inga problem att få dem att äta det vi gjorde i lördags.
Fick tag på färska bär som vi sedan doppade i 75% choklad och lät stelna. Jag fick ont i magen dock efter ett par st bär, min mage har vant sig av med socker.

Well well, dagens plan är som följer. Greja hemma fram till 11.30 då vi ska åka in till Zürich med vårt besök för att äta lunch och gå på sightseeing. På stan ska jag köpa ketosstickor för att börja mäta det. Ketos är det stadiet man önskar komma in i när man slutar äta kolhydrater som sedan gör att man bränner fett. I kväll sen är det födelsedagsmiddag för min lille kille som blir 7 år i dag. Sen kanske jag måste baka muffins som ska med till hans skola. Har inga som helst problem med att inte äta det.

Hörrni, hur långa inlägg tycker ni är ok. Mina första har varit ganska långa och maken tyckte det var i längsta laget. Jag tror att jag kommer göra ganska varierat, vill skriva lite längre djupa inlägg men även såna här lite kortare vardagsinlägg. Är det jobbigt med för långa inlägg?
Får endel frågor om vad jag äter nu på lchf, ska skriva i hop ett inlägg om det sen.Men kan teasa lite med att det inte alls är så mycket bacon 😉

kram och ha en fin dag!!

Lördagsgodis 🙂

Cola Zero och andra lightdrycker!

Ska jag ge mig på två inlägg på 1 dag alltså? Ja, jag tror det blir så.

Här sitter jag nämligen en lördagskväll i min ensamhet och dricker en flaska vatten. Inte för att jag måste. Med viktväktarna “skulle” man dricka ett visst antal glas vatten för att öka på förbränningen och så skulle man fylla i det i listan. Det skapade liksom ett måste, ytterligare ett tvångsbeteende i mig.
Nu däremot dricker jag vatten av andra anledningar.Mer att kroppen måste ha det och inte för att checka av en lista. Det enda jag dricker nu är just vatten, kaffe och the. Vin är ok med lchf men det är ju inget man dricker dagligdags ändå 😉
De som inte känner mig kanske inte vet om att just dryck har varit något som följt mig hela livet. Det började som barn där jag drack en 1,5 liters saftflaska (alltså ospädd)  på ett par dagar. Det innebär kopiösa mängder dryck. Jag har alltid druckit mycket men lärde mig aldrig som barn att dricka vatten. Det är något jag fått lära mig själv.
När jag började viktväkta kom lightdryckerna in i mitt liv. Det var ju så praktiskt att kunna dricka på utan att gå upp i vikt. Och dricka har jag gjort. Kopiösa mängder Cola Zero har konsumeras. Jag älskar smaken av kolsyrad dricka, eller gjorde i alla fall. Hade en flaska kvar förra helgen och jag öppnade för att smaka hur det smakar nu. Det smakade helt enkelt inte bra. Smakade mekaniskt, konstigt. Man ska ju helst undvika light på en lchf kost för att det kan trigga i gång sötsuget. Så nu har jag lagt ner det helt. Jag har alltså slutat helt med 2 saker jag varit totalt beroende av inom loppet av två veckor och dricker nu kopiösa mängder vatten. Kolsyrat och vanligt. Jag har ju druckit vatten innan också såklart till maten och så men inte som nu framför teven 😉
Jag kan nog fortfarande känna att jag saknar att dricka något som smakar gott. Alltså vatten är ju gott men på ett annat sätt. Men kanske inte är så konstigt om man har druckit sånt hela sitt liv. Man måste ju tänka på att vanor och beteender skapas under en lång period och det går inte på en halvdag att ändra på. Rom byggdes ju inte på en dag osv osv.
Men trots det måste jag få vara lite stolt över att jag numera bara dricker vatten. Så får jag hoppas att jag inte blivit skadad av all skit jag har hällt i mig under årens lopp..

Nu ska jag krypa ner i sängen!

God natt 🙂

Ensamhelg med barnen!

Maken åkte med sin bror och en kompis till alperna tidigt i morse för att swischa ner för backen. De kom i går kväll och vi avnjöt en god lchf-middag med dessert i vår vinterträdgård i går. Det är kul att träffa människor man har känt länge vilket man nog kan säga att jag gjort med alla i går.
Jag är med barnen hemma och myser, i eftermiddag åker vi på lekland och sen affären för lite lördagsmys. Min dotter är väldigt sugen på att sy gardiner med mig så det ska vi nog försöka göra men vi får se.
Det känns så härligt att våren är på intåg. Visst, det är januari och kallt men vi är på rätt sida av året. Jag gillar det, känns spännande att ha ett helt nytt år framför oss. De sista åren har ju vi gjort endel förändringar kan man säga så vi får väl se vart i livet vi är om 1 år. En sak är säker och det är att 2014 blir ett bra år. Det vet jag. Min utbildning rullar på, jag är inte dödsnervös varje gång jag går dit längre, bara lite då och då 😉  I går fick jag hålla en spontan reflektion kring ett objekt inför 40 personer.På tyska. Det är så läskig men otroligt utvecklande. Vi har jobbat med lera och har 2 dagar kvar i det projektet vilket är väldigt roligt. Tiden bara flyger förbi när man sitter i ateljen med sin lerklump och sen formar något. Det är kul med kreativitet och processen som leder fram till ett färdigt objekt eller bild. För mig är det ofta så här:
1. Gaaah, vad ska jag göra. Jag kommer inte komma på något. Tittar runt på alla och får panik då alla ser ut att ha en klar plan..
2. Kommer på en sak. Börjar jobba, sitter med detaljer och jobbar i typ 1,5 h.
3.Börjar med en annan sak som kommer utav sig själv varpå jag jobbar på utan uppfattning om tid och rum. Objektet nästan skapar sig själv och lever ett eget liv. Försöker febrilt få in de sakerna jag jobbat med tidigare tills jag inser att: nehe, de funkar inte i denna nya formen. Börjar omforma de andra sakerna, får fram nya former och till slut står ett objekt där som jag inte hade tänkt mig från början.
Allt detta händer under ledning av en fantastisk konstnär som är verksam i London och kommer med så mycket bra feedback i skapandeprocessen. Jag känner att jag är på rätt plats vid rätt tillfälle.

Mitt i allt detta känner jag hur lchf faktiskt hamnar mitt i min kreativa spiral. En sak föder en annan och matlagning är otroligt kreativt. Det är utmanande att stå inför en uppgift med snäva ramar och veta att man måste ha något klart inom en viss tidsram. Maten ska vara klar inom en rimlig tid så barnen inte blir galna, skoluppgifterna måste vara klara för uppvisningen på slutet av dagen. Att då äta enligt vissa “regler” gör ju spelreglerna klarare och utbudet förminskas och då blir det faktiskt enklare att välja. Man vet ju att detta och detta äter vi inte nu så vi får jobba med det vi äter.På samma sätt som det är när man kommer in i skolans atelje och får uppgiften i handen och först bara: hur ska jag klara det? för att sen på slutet stå där med en färdig uppgift i handen utifrån de snäva förutsättningarna man har.
Jag gillar det. Det utmanar kreativiteten att inte få göra vad man vill utan jobba med de förutsättningarna man har. Jag har dessutom börjar gilla känslan av panik som uppstår när man står inför en ny uppgift och inte veta hur man ska lösa det för att sen jobba sig igenom det och faktiskt bli klar. Lyckas. Färdigställa.

Detta året blir mitt “Lyckas och Färdigställa år”. Jag har en historia av att prova på endel men inte slutföra. Inte dieter nu men generellt. Det är en svaghet jag har att dra mig ur när det blir jobbigt. Men 2014 är året jag ska färdigställa och lyckas med saker. Utbildning, viktminskning osv.
Jag har ganska klara målbilder, barnsliga kan tänkas men de funkar för mig. De tänker jag hålla lite hemliga ändå tills jag vågar berätta dem. Jag kan vara personlig men det går till en viss gräns 😉

kram på er! Njut av helgen, era familjer och frisk luft! Det tänker jag göra 🙂

Vecka nr 2 avslutad!

Då så, i dag är det 2 veckor sedan jag påbörjade min resa och hittils -4 kg. Jiihaa 🙂
Har inget sug what so ever, det enda man kan sakna är i så fall vanan.
Men ingenting skulle få mig att sluta nu, inte bara går jag ner i vikt, jag är piggare och har mer energi.

Jag har fått lite frågor kring detta med lchf och familjen. Jag, ser inga problem med att äta lchf och ha barn. De tycker bara maten har blivit godare. Gräddsåsen till köttbullarna tex vad så god att barnen slickade skålen och pratade om den dagen efter. De tänker knappt på att jag inte äter potatis 🙂 Frukosten är väl den som blivit störst skillnad på. Jag har ändrat om allt, även för barnen. De får inte köpeyoughurt heller längre. Jag hör egen med naturell youghurt, vaniljpulver och ett par steviadroppar. Själv äter jag lite ägg, en smoothie och ett par frökex, de märker att jag tänker annorlunda men inte att det är mest jag som ändrat om lite.
Jag känner hur lchf har haft en förlösande kraft i mig. Jag har helt plötsligt massa inspiration till matlagning igen. Och det är naturlig mat lagad från grunden precis sånt man vill ge sina barn.
Precis den slags matlagning som jag vela bevandra mig i.

Jag är nog lite för trött för att skriva något smart här 😉 Andra veckohalvan är skola för mig och då är jag galet trött.  Jag har ägnat mig endel åt att söka livsmedel på nätet och i små butiker i stan. Har nog fått tag på allt nu. Det är en utmaning att hålla sig inom ramen för lchf, det är ett nytt sätt att tänka, laga och baka. Men det blir lite som att lära sig saker på nytt igen vilket är roligt.

Hörrni ni ja tror jag får sluta där. Är trött som bara den. Kan inte skriva något intelligent i dag 😉
Jag är glad och känner mig så peppad av dagens resultat. -4 kg på 2 veckor är bra. Jag är stolt och glad.

over and out!

Vad kul med så mycket respons!

Över 200 läsare från i går, vad kul! Men också skitläskigt.
Makens reaktion på gårdagens blogginlägg var: Oj vad du var personlig, du får inte skriva något om mig 😉 Det tänker ja såklart inte göra. Lämnar familjen utanför men kommer fortsätta skriva personligt om hur jag upplever saker, känner inför situationer osv.

Jag har snart varit 2 veckor utan socker. De första dagarna var riktigt vidriga. Magen protesterade och jag fick ont, huvudvärk from underground. Men sen när ca  4 dagar gått vaknade jag upp utan huvudvärk, utan magont och mådde bra. Nu är det borta. Jag vågar inte ens slicka av mitt finger om jag råkat få något med socker på 😉 Jag kör nu strikt LCHF vilket innebär max 20 gram kolhydrater per dag. Vet inte hur mycket jag får i mig för man ska ju inte direkt räkna men håller koll på innehållet. Och det är ju det som är en av fördelarna med denna metod, att jag slipper räkna.

För så här är det. Om man har övervikt så har man på ett eller annat sätt ett matstört beteende. Jag har det absolut. Jag vågar påstå att det inte handlar om maten, äter inte mer än jag orkar och har koll på vad som är bra. Vräker inte i mig pizza varje kväll direkt. Men sockret är boven för mig. Alltså jag älskar socker. Min tunga älskar att få in något sött på sig och i början när det försvann blev den nästan chockad. Jag vet hur man ska äta. Jag vet att man ska röra på sig. Jag är inte dum. De flesta med övervikt vet bättre än andra för man läser allt man kommer åt och tänker, funderar och hoppas att en dag få orken.
När jag kört kaloriräknarmetoder såsom viktväktarna så känner jag hur en liten “matdjävul” vaknar inom mig. En som talar om för mig att äta mindre av det så jag får mer där. Som hela tiden tjatar på om mat,påminner mig om mat osv. Han sitter även där när jag tränat och talar om: lite till så får du bonuspoäng. Mitt matstörda beteende späs på och jag vet till slut inte varför jag tränar. Jag mår bra av att röra på mig, älskar frisk luft och att vara ute. När jag promenerar hemifrån ner mot sjön i solskenet mår jag bra. Jag gillar att utmana mig och min kropp. I dag körde jag det pass jag fått från min PT som är anpassat till mig och går att göra hemma. Det är riktigt jobbigt mellan varven men efterråt är det så skönt. Och nu tänker jag så, jag gör det för att det är bra för mig och skönt inte för att få bonuspoäng. Jag ska inte försöka måla mig själv i guldskimmer, tränar inte extremt mycket men jobbar på att bli bättre. Försöker gå överallt (bristen på körkort kan ha fördelar) och försöker köra mitt pass 2 gånger i veckan. Ibland blir det mer, ibland inget alls. Jag försöker använda träning som terapi och bearbeta mitt liv. 4 barn och en man är underbart men också ansträngande. Tid för sig själv och sina egna tankar blir mer och mer viktigt för mig så att stänga in mig i ett rum med musik i öronen och köra ett hårt pass är som sagt terapi, behöver bara vara i nuet utan tankar kring kommande timmen, barnen osv osv.

Jag tycker det är otroligt kul att så många vill följa mig på min resa. Tack för all respons på instagram, facebook och mail. Det kommer nog inte vara en rak väg men jag har målet klart. Jag har endel stora saker som händer 2014 . Fyller ju 30. Och i september ska jag till Berlin i 2 veckor. Utan barnen. Ja, det är nog det värsta och underbaraste som kan hända mig. Fattar inte hur jag ska överleva det men får göra mitt bästa 😉 Det jag ville säga med det är helt enkelt att 2014 kommer vara ett händelserikt år och det är även det året då jag mer satsar på mig själv. Anna 2.0 kanske. Efter snart 10 år som bara mamma är det liksom dags 😉

Tanken med den här bloggen är förövrigt att dela med mig av min resa men kanske på ett lite djupare plan. Jag kommer försöka beskriva hur jag tänker, vad som hänt i mitt liv och hur saker och ting känns. Och dela med mig av både med och motgång.
Så fortsätt kika in och kommentera gärna!

kramar!